Socialt engagemang

Vid det här laget hade Nathan Söderblom redan hunnit bli en berömd religionshistoriker. Hans engagemang i de sociala frågorna utmärkte sig också, det var något som kom att följa honom genom hela hans liv. Det tidiga 1900-talet präglades av stor fattigdom och växande klassklyftor efter industrialiseringens intåg. Söderblom såg att kyrkan hade en viktig roll att fylla i arbetet för att förändra samhällsutvecklingen och skapa en bättre värld. I maj 1914 utsågs Nathan Söderblom till Sveriges ärkebiskop. Knappt två månader senare ljöd skotten i Sarajevo och första världskriget var ett faktum. Söderblom skiftade fokus och fredsfrågan och ekumeniken blev ett brinnande intresse. Under sin tid i Tyskland hade Söderblom själv sett hur nationalismen och mobiliseringen slagit klorna om landet. Att kristna länder gick i krig mot varandra smärtade honom djupt och i sin roll som ärkebiskop i ett neutralt land såg han det som sin uppgift att verka för att kriget skulle få ett så snabbt slut som möjligt.

Ett idogt arbete

Men det var inget enkelt arbete. Redan innan han blev vigd till ärkebiskop hade han försökt samla kyrkorna i ett gemensamt upprop för fred, men med liten framgång. Men skam den som ger sig. Söderblom fortsatte att ta varje tillfälle i akt att tala om fred. Han stödde hjälpinsatser bland krigsfångar och fortsatte att korrespondera, samtala och bjuda in teologer och kyrkoledare till Uppsala. Detta ekumeniska fredsarbete gjorde att hans tilldelades Nobels fredspris 1930. Under denna tid väcktes även tanken på att bjuda in officiella representanter för världens kyrkor till en stor konferens. När freden äntligen kom 1918 började planeringen på riktigt. Efter att ha säkrat en huvudorganisation till det ekumeniska mötet, vilket var ett krav, och ekonomiskt och administrativt stöd kunde förberedelserna äntligen sättas i gång. 1920, två år efter krigets slut, utfärdades till slut äntligen inbjudan av det nybildade ekumeniska världskyrkorådet. I inbjudan stod det: ”Vi avser inte att ta upp frågor om tro och kyrkoförfattning, även om vi ingalunda underskattar deras betydelse, men nödläget i världen är så brännande och behovet av gemensamt handlande av alla kristna så trängande att vi inte kan invänta hela kristenhetens återförening innan vi med hjärta och händer verkar för att Guds vilja må ske på jorden liksom i himlen.”

Ekumeniska stockholmsmötet

u påbörjades arbetet med att försäkra sig om de olika samfundens närvaro i Stockholm. Söderblom reste runt i Norden, Baltikum, Tyskland och USA för att övertala kyrkorna att delta. Man skickade också ut representanter till Asien för att övertala de ortodoxa kyrkorna att göra detsamma. Fem år senare, 1925 var det så dags för det stora ekumeniska mötet i Stockholm. Mötet invigdes i Storkyrkan i Stockholm och avslutades i Uppsala domkyrka 12 dagar senare. På plats var cirka 650 delegater från 37 länder som företrädde både ortodoxa och protestantiska kyrkor. Förutom Europa så fanns det deltagare från Kina, Japan, Syd- och Östafrika, Sydamerika, Kanada och Australien. Många av dem hade rest i veckor om inte månader. Medverkade gjorde också det svenska kungahuset och kända profiler som Selma Lagerlöf, Dag Hammarskiöld och Elsa Brändström. Första världskriget hade lämnat ett Europa i ruiner. Att fredsfrågan skulle stå i centrum för mötet var alltså ingen överraskning. Under mötet uppmanades kyrkorna att arbeta aktivt genom fredsarbete. Det ekumeniska mötet i Stockholm var resultatet av ett mångårigt idogt arbete från Söderbloms sida och var det första stora fredsmötet på över 1000 år. Det kom att bli ett betydelsefullt avstamp för den moderna ekumeniska rörelsen.

Ekumeniska året 2025

2025 är det 100 år sedan det stora ekumeniska mötet i Stockholm ägde rum och det är dessutom 1700 år sedan det allra första kyrkomötet i Nicaea ägde rum. För att fira detta bjuder kyrkorna och Sveriges kristna råd utsett 2025 till Ekumeniska året. Under året kommer det ske evenemang både lokalt och nationellt. Särskilda tillfällen är ekumeniska böneveckan i januari, Gemensam Pingst i juni samt Ekumeniska veckan i Stockholm och ungdomsfestivalen Reach Peace i augusti. Temat för Ekumeniska året är Tid för Guds fred, ett tema som går väl ihop med de som samlades till Stockholmsmötet 1925 och det fredsarbete som Nathan Söderblom förkroppsligade.

Herre, vår beskyddare, hjälp alla, som arbetar för fred i världen. Se i nåd till alla, som lider under fruktan, orättvisa, krig och förstörelse. Tag de värnlösa i Din vård, var de fattigas och förtrycktas beskärm. Uppväck barmhärtighet och förmåga att hjälpa. Tänd helig iver för rätt och sanning. Utsläck hat och förakt, bryt ner murar mellan människor. Uppfyll med din Ande kyrkan i vårt land och hela kristenheten på vår jord. Och samla oss till Din eviga frid. Amen.

– Bön av Nathan Söderblom, ärkebiskop i Svenska kyrkan 1914–1931

Nathan Söderblom avbildad av vännen och konstnären Albert Engström