Du kanske hört dessa ord läsas på en vigsel någon gång? Visst passar texten väl in i en vigselceremoni, men Höga visan som raderna hämtas ur, är en mer anmärkningsvärd bibeltext i sin helhet. Det är inte ofta en bibeltext beskrivs som men just när det gäller Höga visan kan man stöta på beskrivningen erotisk poesi.
Beteckningen Höga Visan härstammar från Luthers tyska översättning och återger fritt den hebreiska titeln, som ordagrant betyder ”sångernas sång”. Den kallas ibland för Salomos sång, och syftar då till att texten traditionellt tillskrivits kung Salomo som regerade över Israel omkring 900 år före Kristus. Idag råder ingen enighet kring textens ursprung.
Språket och den poetiska stilen tyder på att den kan ha tillkommit under den persiska eller hellenistiska perioden. Oavsett dess exakta ursprung har Höga visan en unik plats i Bibeln som en kärleksdikt i lyrisk dialogform, där tolkningen varierar mellan att vara en bild av mänsklig kärlek och en metafor för relationen mellan Gud och hans folk.
Höga visan har en drömlik form och en dualitet skulle kunna utgå från flera perspektiv. Drömvärlden skapas av en suggestiv och fragmentarisk berättarstil. Texten rör sig fritt mellan olika scener, tider och platser utan tydlig övergång, vilket ger en känsla av en dröm snarare än en linjär berättelse. Drömmar har, inom både filosofi och teologi, ofta setts som en kontaktpunkt mellan den materiella världen och en högre, andlig verklighet. Höga visans poetiska struktur skulle kunna tänkas beskriva en kärlek som höjer sig över det rationella och når det gudomliga.
En annan tolkning är att den drömlika skildringen av kärlek antyder att den jordiska kärleken är en spegling av den gudomliga kärleken. Här hittar man de två klassiska sidorna av kärlek. Eros*, den jordiska passionerade köttsliga kärleken och Agape**, som beskriver den osjälviska gudomliga kärleken.
Kanske handlar Höga visan inte om det ena eller andra, utan om hur dessa två kärleksformer speglar och berikar varandra. Denna dualitet återfinns också i berättelsens ”han” och ”hon”. Hela texten bygger på en stark spänning mellan dessa båda parterna. Det finns flera teorier om vilka dessa två ska symbolisera. Den vanligaste tolkningen är att dikten handlar om en dialog mellan en man, ofta identifierad som Salomo eller en herde, och en kvinna. Här finns en växelverkan mellan närhet och avstånd, längtan och uppfyllelse, dag och natt – vilket ger texten dess dynamiska spänning. Kärleken är aldrig statisk, utan rör sig mellan extas och separation, precis som en dröm kan skifta mellan det önskade och det oroliga. Sover de? Drömmer de fram händelserna?
Inom kristen och judisk mystik har Höga visan också tolkats som en liknelse för relationen mellan Gud och Israel, för relationen mellan Kristus och kyrkan och relationen mellan den enskilda själen och Gud. Den kroppsliga och sinnliga kärleken speglar då en djupare andlig längtan. Textens sensuella beskrivningar av naturen, dofter och beröring kan läsas både bokstavligt och andligt, som en symbol för själen som dras mot Gud. Genom denna spänning blir texten en kraftfull bild av både den mänskliga kärlekens innerlighet och den andliga kärlekens djupaste mysterium.
*Eros – Den passionerade, sinnliga och längtande kärleken, ofta förknippad med fysisk attraktion och begär. Höga visan är full av poetiska beskrivningar av kroppslig skönhet, kyssar, dofter och beröring, vilket tydligt uttrycker en eros-kärlek mellan de älskande.
**Agape – Den osjälviska, uppoffrande och gudomliga kärleken, som i teologisk tradition ofta beskrivs som Guds kärlek till människan. Denna dimension av kärlek kan läsas mellan raderna i Höga visan genom dess djupa längtan efter en fullkomlig förening, något som transcenderar det kroppsliga och kan tolkas som en bild av Guds kärlek till sitt folk eller Kristus kärlek till kyrkan.