Den som vandrar över kyrkogårdarna hittar gravplatser av väldigt olika karaktär och det är just det som gör vandringen över kyrkogårdarna så njutbar. Från Matteus kyrkogårds pampiga 1700- och 1800-talsgravar över den tidens stormän, till dagens gravsätt med minneslundar och askgravlundar med sina karaktäristiska små namnskyltar. I kyrkogårdarna finns vindlar och vrår, parkbänkar utplacerade i olika gömmor, vackra planteringar och inte minst de olika begravningskapellen.

Fåglarna sjunger och naturen liksom pockar på mitt i stan. Kyrkogårdarna är verkligen en oas där själen får vila.

Pestkyrkogården

I Krematorielunden ligger pestkyrkogården, som består av åtta kalkstenshällar. Det är ingen egentlig begravningsplats, utan istället har stenarna samlats från de massgravar som öppnades i området mellan dagens gamla fängelse och Himmelstalunds herrgård.

När pesten svepte över Norrköping under åren 1710-1712 slog den hårt mot befolkningen. Det är den i särklass största katastrofen i mängd människoliv räknat som drabbat Norrköping. Det fanns till slut inte tid för kistor och begravningar, utan likbärarna fick plocka upp människor direkt från gatan och forsla bort dem. Man räknar med att en fjärdedel till uppåt hälften av Norrköpings befolkning strök med. I början av 1700-talet hade Norrköping ca 6000 invånare, så det innebär att flera tusen personer kan ligga begravda i anonyma massgravar under bland annat delar av dagens frisbeegolfbana.

Inskriptionerna är nästan borta från stenarna idag. På några av dem kan man hjälpligt tyda text. När gravhällarna samlades till den här platsen är inte känt och det ska ha funnits ännu fler stenar. I Norrköpingskrönikan från 1921 finns inskriptioner från ett tjugotal gravhällar dokumenterade.

Barnlinjen

Om man går förbi den så kallade barnlinjen på Norra kyrkogården är det svårt att inte stanna upp och bli berörd. Beskrivningarna på gravvårdarna är hjärtknipande, då man genom att läsa dem ganska snabbt inser att här ligger enbart barn begravda. Platsen användes från början av 1900-talet fram till 1960-talet.

De flesta av barnen tycks vara avlidna på 40- och 50-talen och namnen på stenarna är ofta tidstypiska för den perioden. Linjegravar är gravar utan gravrätt, så kallade friplatser. På 60-talet kom istället de första minneslundarna.

Den unika lilla begravningsplatsen är omtyckt och idag har ett lokalt beslut tagits på kyrkogårdsförvaltningen att inte röra gravplatsen, utan istället bevara den som den är för eftervärlden. Under vintern och våren har barnlinjen börjat göras iordning – gravstenar har riktats upp och man har börjat fylla i bokstäverna med guld eller svart.

Getåolyckans minnesgrav

På Norra kyrkogården finns en minnessten över de omkomna i Getåolyckan 1918. Några av de förolyckade kunde aldrig identifieras, och de finns begravda här. För övrigt räknar vi till 25 specifika namn på gravstenen, men minst 42 personer dog i olyckan. De övriga borde alltså ligga i enskilda gravar i sina familjers försorg. Stenen är rest av SJ och är en fem meter hög sten i röd granit från Graversfors, vilket är området där olyckan skedde.

Olyckan inträffade den 1 oktober vilket innebär att det är 100 år sedan olyckan i höst. Det är den hittills svåraste tågolyckan i Sverige. Tåget var på väg mellan Malmö och Stockholm när olyckan skedde på grund av ett jordskred som utlösts strax innan tåget åkte förbi. Tågrälsen låg i en brant sluttning och loket och dess tio vagnar spårade ur och kanade ner längst branten ner till landsvägen nedanför.

Det glödande kolet som drev loket föll ut och satte eld på vagnarna där många passagerare satt fastklämda. Antalet omkomna berodde alltså inte på själva urspårningen, utan istället på den brand som startade efteråt. Det exakta antalet omkomna har inte fastställts.

Askgravlunden

På Matteus kyrkogård finns en av Norrköpings nya askgravlundar. Askgravlunden är ett relativt nytt gravskick och har vuxit fram ur ett behov att erbjuda en mindre anonym begravningsplats än minneslunden, men där man väljer att inte hålla en gravrätt. Skötseln ansvarar kyrkogårdsförvaltningen för. Askan från den avlidne begravs i lunden och de anhöriga kan välja att vara med vid gravsättningen, men själva platsen markeras inte. Istället finns bestämda utrymmen för namnskyltar, så att namnen på de som vilar i lunden ändå framkommer. Vid särskilda ställen finns plats för snittblommor och gravljus för den som besöker askgravlunden.

Alla städer erbjuder inte askgravlundar ännu då detta gravskick är så nytt, men i Norrköping invigdes den första askgravlunden 2003. Askgravlunden på Matteus kyrkogård daterar från 2011. Totalt finns sex askgravlundar i Norrköpingsområdet. I och med den ökande efterfrågan planeras fler sådana platser.

Eken

En grav av det ovanligare slaget finns på Matteus kyrkogård, där gravplatsen i princip enbart består av en stor ek med en namnskylt på. På skylten framgår det att modern Helena och dottern Johanna, som levde under 1700- och 1800-talen, vilar här. Man vet ingenting om vilka de här båda kvinnorna var och inte heller om eken är ursprunglig från gravsättningen, men skrönan säger så. Skylten har i alla fall satts upp i ett tidigt skede på eken.

Kyrkogårdsförvaltningen flyttar skylten då och då medan eken växer. Idag är graven K-märkt och skyddad för att bevaras till eftervärlden.

Judiska kyrkogården

På Matteus kyrkogård finns också den judiska eller mosaiska begravningsplatsen, som fick sitt tillstånd som judisk begravningsplats 1872. Den äldsta bevarade gravvården är över David Davidson, redan från 1803. Troligtvis ligger medlemmar av församlingen begravda tidigare än så.

Här finns gravar efter flera framstående Norrköpingssläkter, men även gravar för offer från Förintelsen. Dessa hade räddats med bussar från koncentrationslägren, men flera av dem hann bara uppleva några månader i frihet, då de var i eländigt tillstånd när de anlände år 1945 och avled i sin nya stad.

Varje år arrangerar Norrköpings kommun tillsammans med Svenska kyrkan en manifestation med ett fackeltåg på Förintelsens minnesdag 27 januari. Fackeltåget avslutas här på de judiska kyrkogården.