Skogens historia

För tusentals år sedan hade inlandsisen dragit sig tillbaka. Olika trädarter spred sig över vårt land, ökade och minskade i arter och utbredning utifrån tidens förutsättningar. Men människan påverkade trädens förutsättningar. Tidigt var lövträd dominerande och tall växte i de mer karga markerna. En del lövträd föredrog de mer bördiga jordarna, där den fick konkurrens av människan när denna blev bofast och ville nyttja den bördiga marken till odling. Den skog vi ser idag har till stor del formats av människan som gett granen fördel i det hyggesbruk som på 1800-talet kom från Tyskland. Idag är trakthyggesbruk ovanligt utanför Sverige.

Skogen och staten

Efter andra världskriget spirade framtidstron, Sverige stod starkt och folkhemmet skulle byggas. Industrialiseringen och den tekniska utvecklingen hade gått framåt och rationalitet var ledordet. Den svenska skogen nyttjades hårt. De största och äldsta exemplaren hade man plockat ur skogen redan tidigare men nu skulle skogen brukas med fokus på att optimera uttaget av skogsråvara. I övriga Europa hade man redan börjat frångå hyggesbruk, men vid prov av hyggesfritt skogsbruk i Sverige under tidigt 1900-tal hade resultaten blivit klena. Både utbildningssätena med dess forskning och skogsbolagen fick krav från staten att bedriva sin verksamhet kring skogsbruk på det sätt som maximerade de ekonomiska värdena. Detta blev arbetssättet även efter att miljörörelsen fick igenom en något striktare lagstiftning i slutet av 70-talet. Många vittnar idag om, även före detta chefer inom skogsnäringen, att närheten mellan forskning och industri inte alltid har varit helt optimal för bredden i forskningen kring svenskt skogsbruk.

Dagens definition av skog

Enligt FN:s livsmedel- och jordbruksorganisation, FAO, är skog ett område som är större än 0,5 hektar, som täcks till mer är 10 procent av trädkronor och som primärt inte används som jordbruksmark eller stadsmark. Även områden som saknar träd på grund av avverkning räknas som skog, om avsikten är att återplantera träd.
Man kan dela upp skog i produktionsskog, naturskog och urskog. Produktionsskog har hög påverkan från människor. Sedan 1950-talet har över hälften av all skog kalavverkats minst en gång och även undergått markberedning, röjning och gallring. I denna skog är de flesta träd lika gamla och idag oftast av ett träslag. I naturskog och urskog har skogarna formats av naturliga processer som bränder, stormar, översvämningar och insektsangrepp och har fått ”hantera det” genom sitt eget ekosystem. I dessa skogar finns det träd i olika åldrar, av olika storlekar, oftast med flera olika slags trädslag och ofta en blandning med barr- och lövträd. Här återfinns en stor artrikedom. Förekomsten av vissa arter visar speciellt på att skogen är gammal och med liten påverkan från mänsklig aktivitet, därför är de viktiga signalarter. Hittar man dem är det ett gott tecken på ett fungerande ekosystem. I Sverige finns det cirka 0,3 procent urskog kvar av den totala skogsarealen, det mesta av denna i fjällnära områden.
Naturskog, eller kontinuitetsskog som den också kallas, har aldrig kalavverkats och har därmed vad man kallar för skoglig kontinuitet. En urskog är i stort sett opåverkad av mänsklig aktivitet.

En skog – ett ekosystem

Det sägs att ”Du kan plantera ett träd, men inte en skog”. Vad detta vill förmedla är att en skog inte bara är en samling träd. Det är ett ekosystem med tusentals arter i samverkan, från mykorrizanätverket i marken till fåglarna i trädens kronor. Allt har en uppgift. En tall kan ha en tusenårig livscykel i fjällnära områden. En naturskog ger den precis rätt förutsättningar för att en gång gro från ett litet frö, till att dö och bli en livsförutsättning för flera olika arter som bygger bo i, förökar sig i eller lever av dess förmultnande ved. Det är nog också de flesta inom skogsnäringen överens om. Problemet handlar kanske snarare om vad man har för förväntningar på skogen. En orörd skog är en fantastisk livsmiljö, en koldioxidsänka och en lunga för naturen, men den ger inte någon ekonomisk avkastning, annat än möjligen i statsbidrag för att göras till reservat. Kanske är inte konflikten kring skogen en fråga om olika åsikter om skogen i sig utan om prioriteringar, olika fokus i vilka värden som är viktiga och den eviga balansen om kort och lång sikt.

Två sidor

De två sidorna som hörs mest i skogsdebatten skulle kunna beskrivas så här:
En sida förespråkar det som idag kan ses som det traditionella skogsbruket i Sverige: hyggesbruk. Det har i alla fall hundra år på nacken. Många av de stora skogsindustrierna vill fortsätta att bruka skogar genom trakthyggesbruk, med optimering av uttag i fokus. Där kalavverkas och återplanteras del efter del av skogen så att man på ett större område har skog i flera olika utvecklingsstadier. Skogen gallras, gödslas och avverkas igen när den nått en tillräcklig hög ålder. En del av skogsmassan som avverkas blir virke och används i byggnation där de kan ersätta andra mindre hållbara material som till exempel betong. Annat av resterna kan till exempel bli drivmedel och en del bränns för energiåtervinning.
På den andra sidan förespråkar man ett större inslag av kontinuitetsskogar. Här höjs fler och fler röster, både från privata skogsägare, forskare, före detta företrädare för skogsbolag, miljörörelsen och så vidare. Denna sida vill att i alla fall en viss procent av våra skogar ska brukas mer i linje med hyggesfritt skogsbruk, där man kan säga att skogen får sköta sig mer själv med mindre inblandning av människan för att ekosystemet ska fungera. Man tar fortfarande ut skog, men mer varsamt, mer reglerat utifrån artförekomst och höga naturvärden samt först när träden hunnit bli gamla och lämpliga för att bli kvalitetsvaror inom byggindustrin. En del initiativ där detta testas i Sverige visar på att det inte blir någon signifikant ekonomisk förlust för att väga in även ekologisk och social hållbarhet. Detta för att priset på det man faktiskt tar ut är högre. I flera skogsbruk Europa, där kalhyggesbruk är förbjudet eller kraftigt begränsat i flera länder, har man samma erfarenhet.
Då är frågan vilken sida som har rätt? Ja, kanske har båda rätt på sitt sätt. Vad som är viktigt utkristalliseras när man tittar på de utmaningar vi står inför vad gäller miljö och klimat, just i detta nu.

Massutrotningen

Vi är mitt i den största massutrotningen av arter sedan dinosaurierna dog ut. Detta är inte något som bara oroar biologer och miljövetare, utan stora ekonomiska institut varnar för att vi kan komma till ett läge där den bristande biologiska mångfalden orsakar ekonomisk kollaps. Av de drygt 21 000 svenska arter som SLU Artdatabanken har bedömt, är fler än 4 700 stycken rödlistade. För fler än 2 000 av dessa utgör skogen en livsviktig miljö. En kontinuitetsskog erbjuder ett mycket rikt ekosystem med stor artrikedom.

Växthusgaser

Vi vet också att vi måste få ner utsläppen av växthusgaser inom en snar framtid. Forskningen understryker att vi har en mycket begränsad tidsram för att drastiskt minska koldioxidutsläppen och undvika oåterkalleliga skador på klimatet. Enligt FN:s klimatpanel (IPCC) måste de globala utsläppen av växthusgaser minska snabbt och kraftigt senast efter 2025 för att vi ska ha en chans att nå 1,5-gradersmålet. Då både tekniska lösningar för att fånga in och lagra koldioxid i stor skala saknas i nuläget, och energi som till exempel kärnkraft tar många år från planering till drift, måste vi ha kolsänkor som gör jobbet nu. Skogen är en sådan. Att låta skogen stå kvar i högre utsträckning och begränsa hyggesbruket, som släpper ut stora mängder koldioxid, sägs vara det som kan hjälpa oss här och nu.
Men man planterar ju nya träd på hyggena, tänker du kanske nu? Det är sant, men kalhyggen läcker mycket koldioxid och ett träd växer med en människas mått mätt ganska långsamt. Forskning visar att från avverkning tar det cirka 40 år för de nyplanterade träden att kompensera för koldioxiden som hygget i sig släppt ut. En allt för lång tid när man ser på tidshorisonten för våra koldioxidutsläpp.
Men träråvaran kan ju vara substitut för fossila produkter? Ja, men när man avverkar ett hygge så är det cirka 10 – 20 procent som går till produkter som kan lagra in kol under lång tid, till exempel byggmateriel. Det mesta blir mer kortsiktiga produkter som exempelvis förpackningar eller biobränsle och en del bränns för energiåtervinning. Det må vara cirkulärt, men det tar alltså 40 år innan skogen kompenserat för avverkningen. Vi är åter tillbaka till frågan om vad som är viktigt på kort och lång sikt.

Kyrkan och skogen

Kyrkan är idag Sveriges femte största skogsägare med ungefär 400 000 hektar mark. Kyrkans skogsbruk har inte skiljt sig från hur andra stora skogsägare bedrivit sitt skogsbruk, något som det höjts röster mot, både inom och utanför kyrkan. Många anser att kyrkan har ett moraliskt ansvar utifrån sin värdegrund, att väga in fler perspektiv i sitt skogsbruk såsom ekologisk, social och andlig hållbarhet. 2021 fick kyrkostyrelsen i uppdrag från kyrkomötet att utreda hur bestämmelserna kan se ut för skogsbruket som bedrivs av Svenska kyrkan, för att säkerställa att det göra på ett sätt som uppfyller dessa hållbarhetsmål så bra som möjligt. Skogsutredningen Kyrkan och skogen genomfördes och har nu varit ute på remiss och fått in över 1200 remissvar, varav ett såklart kommer från Linköpings stift, som Svenska kyrkan i Norrköping tillhör.

I remissvaret från Linköpings stift anges att man är ganska positiv till det som framkommit i utredningen. Att biologisk mångfald och andra mål uppvärderas och likställs med ekonomisk hållbarhet stöds helt. Ett pressmeddelande den 4 mars 2025 inleds med orden ”Stiftsstyrelsen i Linköpings stift välkomnar utredningen ’Kyrkan och skogen – Ansvar, handling och hopp.’” Fortsättningsvis säger biskop Marika Markovits:
– Omsorgen om skapelsen manifesteras genom en högre prioritet för biologisk mångfald, klimat, kulturarv och ett aktivt agerande för att omsätta Svenska kyrkans försoningsprocess med samerna i praktiken.

En viktig del i utredningen handlar om kyrkans skog och påverkan av rennäringen. Kyrkan har bett om ursäkt för det samerna utsatts för genom historien och skogsfrågan är en del av försoningsprocessen. Idag har rennäringen stora problem med att renarnas betesmarker påverkas så mycket av hur skogen brukas, att renarna inte längre klarar sig på enbart det som de hittar i naturen. Bland annat går kalhyggen och vändning av mark i dessa hårt åt beståndet av lavar som renarna äter. I kyrkans utredning förslås att ett fritt och informerat samtycke behövs för att göra åtgärder som är av betydande art, på marker där renarna lever. Något som stöds av remissvaret från Linköpings stift med orden ”Stiftet tillstyrker principen och betonar mycket starkt vikten av att försoningsprocessen får praktiska konsekvenser.”

En annan faktor som genomsyrar utredningen är klimatanpassning. Här återfinns begreppet mångfald på flera sätt. Ett av dem handlar om omställning från monokulturer. Tät återplantering av hyggen gör att granen, som är skuggtålig, har blivit den vanligaste trädarten i svenska skogar. När man odlar en och samma sak på en stor yta, det må vara raps, vete eller granar, så kallar man det för en monokultur. En monokultur är mer utsatt när den drabbas av olika påfrestningar. Ett exempel är sjukdomar som angriper en viss art. Andra faktorer är hur de tål olika väder, granen är exempelvis känslig för torka. Likaså vid stora angrepp av granbarkborren, som det har blivit efter den extremt torra och varma sommaren 2018. Klimatförändringarna kommer att sätta större prov på skogen i framtiden. Mer inblandning av lövträd skyddar vid brand och tall är tålig mot torka. Utredningen föreslår att man i linje med detta ökar andelen lövskog och tall. Man ska också ta klimathänsyn genom att återväta tidigare avdikade torvmarker. Våtmarker kan utgöra kolsänkor och livsmiljöer för olika arter.
Men nu återstår genomgång av 1200 remissvar och analys innan vi vet hur slutresultatet ser ut. I mitten av november tar kyrkorådet beslut i ärendet.