Christoffer fick sin första kamera i tidiga tonåren av sin fotointresserade pappa.

– Min pappa har alltid fotat, ända sedan jag var liten. Han hade till och med ett mörkrum inne i sitt badrum. På den tiden var det analogt foto som gällde. Du laddade kameran med film och så hade du 24 bilder. Då visste du inte hur de blev förrän du framkallade dem. Kanske stod du där med jättedåliga bilder utan fokus och skärpa. Så jag la ner intresset ganska snabbt, eftersom hela processen var för krävande både tidsmässigt och kostnadsmässigt, berättar han.

Återupptäckte intresset

Bara för några år sedan fick Christoffer en till kamera av sin pappa, då en digital sådan. I och med det väcktes lusten att fotografera igen. Med dagens digitala teknik tog intresset åter fart och förutsättningarna blev helt plötsligt inte lika dyra eller tålamodskrävande.

– Det är klart att det alltid är dyrt att ha fotografering som hobby, men det som kostar mest för mig idag är licenserna för de fotoredigeringsprogram jag använder. Annars kostar den här hobbyn inget annat än min tid.

Han beskriver att det är mer lockande att sitta och redigera framför en dator och se hur bilderna utvecklas än att stå i ett fotolabb med exponeringstider och starka kemikalier.

– Nu kan jag enkelt sätta mig kortare stunder och arbeta digitalt när jag vill, vilket gör det mycket lättare.

Vilka motiv fotar du helst?

– Vissa tillfällen har jag en klar idé kring vilken typ av bild jag vill ta och då går jag ut och letar efter just det motivet. Andra stunder blir det att skjuta från höften och improvisera, funkar det så funkar det. Ibland har jag alltså ett fokus när jag går ut och andra gånger är det bara ett tidsfördriv, förklarar Christoffer.

En dag i veckan sjunger hans dotter i kör i S:t Olofs församling. Under den halvtimmen, mellan lämning och hämtning, har han alltid med sig sin kamera för att leta motiv och fotografera runt om i centrala Norrköping.

– Det är alltid roligt att fota olika typer av människor. Jag söker mig ofta till individer med lite mer speciella drag, framför allt personer som ser ut att ha varit med om en del i sina liv.

Christoffer påpekar dock att det är kul att fota alla slags människor, vuxna som barn, men att barn är en större utmaning att fånga på bild, då de inte har för vana att sitta stilla. Byggnader och övergivna platser är också motiv som han gillar. Speciellt platser som en gång i tiden har brukats av människor, men som naturen sakta men säkert har tagit tillbaka.

– I somras gick jag ute vid båtvarvet på Herstaberg. Där finns en del båtar som har legat oanvända väldigt länge, så till och med träd har börjat växa upp och igenom dem. Sådant tycker jag är fräckt att fota, när något är lite skitigt och smutsigt och inte så tillrättalagt. Då blir det vackert. Den känslan har jag kanske med mig sedan tidigare eftersom jag också spelar punk, säger han och skrattar.

Huvudsakligen svartvita foton

Christoffer föredrar svartvita bilder då han känner att han lättare kan uttrycka sig genom det estetiska valet.

– Personligen hittar jag en större känsla i svartvita bilder eftersom jag älskar höga kontraster. Det är lättare att hitta bildens fokus då, säger han och visar en bild på passagen bakom Bomullsspinneriet i Norrköping som visar en tydlig skillnad mellan ljus och mörker. Jag har testat att arbeta med färgbilder, men jag kan aldrig bestämma mig för vilken typ av ton jag vill ha i dem då. Till exempel om den ska vara mättad eller kanske ha ett kallare färgregister. Det blir genast svårare och helt plötsligt har jag fem olika versioner av samma bild, fortsätter han. I svartvita bilder har jag hittat mig själv och någonting som jag känner fungerar. Magkänslan säger att det stämmer. När jag är ute och går med min kamera tänker jag alltid i svartvitt när jag letar motiv.