Julfirandets historia
Julfirandets historia
Halmbockar, tomten och röda paket under en glittrande gran. En traditionell jul. Det är lätt att tro att julen alltid har sett ut som vi är vana vid att se den, men det är långt ifrån sant. Den klassiska julen som vi tänker på den idag är faktiskt betydligt yngre än vad många tror.
Text: Matilda Eklöf
Foto: Wikimedia commons
Julen är i grunden en kristen tradition som firar minnet av Jesu födelse. Julen förbereds genom firandet av advent och firas sedan från Jesu födelse på julnatten fram till trettondag jul då de tre vise männen kom fram till Betlehem. Många av de tidiga kristna traditionerna lever kvar även om mycket har förändrats.
Julfirandet har mycket gamla rötter. Det kristna julfirandet uppkom i romarriket på 300-talet e. Kr. och kom till Sverige i början av 1100-talet men det var inte förrän på 1700- och 1800-talet som julfirandet tog fart på riktigt.
Dopparedagen
I Sverige är det julafton som är julhelgens stora dag. Vi samlar hela släkten under ett tak, delar ut paket, äter julmat och tittar på Kalle Anka vid treslaget. Historiskt sett är det dock juldagen som har firats i första hand, något som lever kvar i de flesta andra länder i världen, exempelvis i USA och England.
Julafton kallas i folkmun även för dopparedagen. Denna beteckning på julafton är helt unik och förekommer bara i Sverige. Seden att doppa bröd i spad eller buljong kan ha rötter i förkristna traditioner men kan också ha uppkommit av rent praktiska skäl. Tiden var knapp i julstöket och det fanns inget utrymme för mer mat utöver den som redan förbereddes inför juldagen. Att doppa bröd i skinkspadet sparade alltså tid och eftersom det färska brödet sparades till juldagen så fyllde det också funktionen att mjuka upp det förmodligen rätt tråkiga julaftonsbrödet.
En annan orsak till doppandets uppkomst kan ha varit att den medeltida julfastan förbjöd kött. Under adventsfastan bestod middagen därför främst av lutfisk och gröt. Lutfisken skulle påminna om Kristus och lutades med björkaska för att bli så ljus som möjligt. Genom att doppa bröd i skinkspadet kundeman dock kringgå förbudet och få smak av kött utan att bryta fastan.
Julmaten förutspådde framtiden
Maten har alltid varit en viktig grundsten i det svenska julfirandet. Julafton var i det gamla bondesamhället en natt full av magi och skrock. Det sades bland annat att så som julafton och julnatten blev, så skulle hela det kommande året fortsätta. Därför var det viktigt att äta mycket så man slapp svälta nästa år. Juldagen var därmed kanske den enda dagen på året då man fick äta sig riktigt mätt.
För den stora massan i det tidiga bondesamhället var det ofta ingen större skillnad på julmat och vardagsmat. Kanske festades det till med att koka gröten på mjölk och grädde istället för vatten, men annars var mycket sig likt. De rikare i samhället kunde däremot bre på desto mer med fläskkorv, ål, revbenspjäll och stuvad brysselkål.
Gran och klappar
Under 1700-talet gjorde några av de klassiska julelementen entré hos landets adel, bland annat julgranen. Den första inomhusgranen som finns dokumenterad i Sverige stod på herrgården Stora Sundby i Södermanland år 1741. Under denna tid var det vanligt att ha en mindre bordsgran som dekorerades med bland annat äpplen, ljus och saffransbröd.
Ordet julgran dök upp i svenskan runt år 1840 och mot slutet av 1800-talet hade den glittrande granen etablerats i de svenska hushållen. Seden med att klä hemmet med levande träd och kvistar är dock en mycket gammal tradition som sades skydda hemmet mot onda väsen.
På 1700-talet började också julklappar bli allt vanligare. Traditionen att dela ut presenter under julen fanns redan på medeltiden. Då gav man främst bort egengjorda, enkla gåvor. Denna sed tog inspiration från Matteusevangeliet 2:1–12 då Jesusbarnet får ta emot gåvor från de tre vise männen.
Ordet klapp kommer ifrån en gammal sed i bondesamhället där man klappade på dörrar och sedan, när dörren öppnades, kastade in inslagna presenter i husen och sprang därifrån. Från början var seden tänkt som ett skämt. De gåvor som då kastades in kunde vara i form av ett vedträ med en lapp på där mottagaren kunde läsa en, ofta rätt oanständig, vers. Dessa lappar tros vara förgångaren till våra julklappsrim.
Den nationalromatiska julen
Under 1800-talet gick julen om påsken i popularitet och mycket av den idag så traditionella julestetiken uppkom under århundradets slut och sekelskiftets början. Nu blev julen röd och ljusstakar, bockar, domherrar och klädda granar gjorde intåg i julfirandet. Detta nationalromatiska julfirande inspirerades starkt av konstnärer som Carl Larsson och Jenny Nyström.
Det är också under denna tid som det traditionella julbordet föds med prinskorv, köttbullar, sill, pastej och griljerad skinka. Innan dess hade skinka varit något som huvudsakligen åts på sommaren.
En tradition i ständig förändring
Det var alltså under 1900‐talets början som vår nutida jul konstruerades, den vi idag tror har funnits hur länge som helst. Julen är en föränderlig tid och genom historien har det funnits många olika slags jular. Från bondesamhällets skrockfulla traditioner till sekelskiftets helröda tomteidyll och dagens moderna julfirande. Många olika traditoner, många olika jular. Men alla har de varit lika goda och sanna.
Publicerad den 5 november 2021
Liknande artiklar
Johannisborg, en del av Sveriges militärhistoria
År 1613 började Johannisborg att byggas till “stadens prydnad och värn”, som hertig Johan av Östergötland uttryckte det. Idag står …
Har du tackat ordentligt för maten?
Andra söndagen i oktober är det Tacksägelsedagen. Enligt en lång tradition har detta varit en dag att tacka för skörd, …
Slutet är nära
Förödande kometer, flodvågor och tekniska buggar. Människan har alltid fruktat och fascinerats av världens undergång. Men vad är det som …
