Idas sommarvisa, barnskratt och skolavslutning med smultron på strå. Det är lätt att tänka sig barndomen som en idyll. Men som med det allra mesta krävs det arbete och hjärta för att göra något gott. Ska vi sätta vårt hopp till framtida generationer, måste vi också förmedla hopp till de små barn de är idag.

Någon typ av ”som vanligt”

Karin berättar att under pandemin kan det vara barnen som ger personalen hopp. Hon säger att barn ofta har en skön inställning och tar saker som de är. De är omedelbara och kan lära oss att förundras över livet som det är, dag för dag.
– Trots att det varit mycket tufft för oss många gånger, så har förskolan haft lyxen att leva i någon typ av ”som vanligt”, trots pandemin. Vi märker hur bra det är för barnen att vara hos oss och föräldrarna bekräftar det. Här är samma rutiner och teman som vanligt. Här har vi pepparkaksbak tillsammans och kalas med barnen i gruppen för de som fyller år. Detta har varit värdefullt och viktigt för barnen.

Karin är rektor på de tre förskolor i kommunen som har Svenska kyrkan i Norrköping som huvudman. En roll där hon får god insikt i barnens och personalens vardag. Under pandemin har hon också fått hoppa in och jobba en hel del ute i verksamheten, då det krävts extra insatser för att täcka upp en ökad sjukfrånvaro.

Lyssnar på barnen

Något som barn ofta oroar sig för idag är miljön och hur det blir i framtiden. Karin berättar om att hållbarhet är en viktig aspekt i verksamheten och miljöaspekten är en del av detta. Att hantera barnens funderingar avspeglas både i samtal och handling.
– Vi lyssnar på barnen och deras frågor. Vi jobbar med att visa vad vi kan göra i det lilla. Det kan handla om att ta tillvara på resurser genom att vara rädd om sina saker, laga istället för att slänga om det går och att sopsortera det som trots allt måste slängas. Då gör vi det ihop och utforskar vad som kan göras tillsammans. Vi vill förmedla ett hopp om en bra framtid och att det vi gör i det lilla har betydelse.

Barnkonventionen

Den första januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Men hur påverkar det i förskolans vardag?
– Barnkonventionen har genomsyrat allt vi gör sedan länge. Att barnen får komma till tals är en sådan sak som ger dem hopp. Det är en viktig uppgift för oss att lyssna på barnen och förstå vad de behöver. När det gäller yngre barn som inte har språket än så får vi istället observera och som utbildad pedagog dra slutsatser utifrån hur barnen agerar och reagerar, för att förstå vad de behöver.

Karin förklarar vidare att det både handlar om vad barnet önskar och vad vi ser är barnets bästa. Det är inte alltid en lätt sak att avgöra i olika fall som rör barn, då barnets rättigheter och behov kan komma i kläm när inte förutsättningarna är de man önskar. Det kan givetvis också finnas olika åsikter om vad som är barnets bästa.
– Grunden är att barn ska få utvecklas till sitt bästa jag, utifrån den egna individen. Det ska inte handla om vilken situation barnet är i eller vilken familj hen kommer ifrån. Hos oss i förskolan ser vi till varje barn och grundförutsättningen ska alltid vara densamma; alla ska få möjligheten att utvecklas till sitt bästa jag.

Hur får man barnen att känna att det de säger har betydelse?
– Vi jobbar mycket med trygghet, att hitta kompisar och att hitta sin egen lek. Vi observerar vad barnen är nyfikna på och följer barnen i detta. Att barnet känner att det får vara delaktigt och påverka, ger barnet hopp tänker jag. I samhället i stort tas barnkonventionen med som en viktig pusselbit i olika beslut som rör barn. Jag hoppas att det i längden kommer få ett genomslag för alla barn.

Förundras tillsammans

Karin tycker att en bra sak som vuxna kan göra för att ge barn hopp är att uforska och vara nyfiken tillsammans med dem. Att se att vi kan lösa saker tillsammans och att alla är viktiga och bidrar till detta.
– Små barn förundras av det vi kan tycka är små saker som en nyckelpiga eller en istapp. Att förundras tillsammans med dem är viktigt. Och inte bara för dem utan även för oss vuxna. Då kan vi åter igen upptäcka att varje liten sak kan vara ett stort mirakel.

När barnen blir äldre får de höra talas om sådant som är svårt till exempel krig, miljöförstöring och sjukdomar. Det skapar rädslor, men det är viktigt att inte spä på den rädslan, att föra över sina egna känslor inför det på barnet. Det är viktigt att lyssna på barnet och undra tillsammans med det. Då ser barnet att det är möjligt att lära sig nya saker. Som vuxen kan man tillsammans med barnen söka svar på olika frågor. Stora som små. Vill man ändra på något så är det så klart också bra att först veta hur saker och ting fungerar.
– Det är också viktigt att ge barnen möjlighet att ställa existentiella frågor. Och det är viktigt att det får finnas frågor som inte har något svar. Jag brukar säga att det inte är farligt med frågetecken. En fråga ger plats för ett svar, utan den har man inte drivet att söka vidare. Barn är experter på detta. Ställ gärna en fråga tillbaka till barnet. ”Vad tror du?” och ”Ska vi prova?”. Och var heller inte rädd för att säga att du faktiskt inte vet.

En hållbar människa

I hållbarhetstanken ligger också frågan hur en människa blir hållbar gentemot sig själv. Hur man skapar en bra miljö och mår bra tillsammans. Här är exempelvis leken i fokus. Varje höst har förskolorna fokus ”jag – du – vi”. Det handlar om att hitta sin egen plats, hitta kompisar, fundera på vem jag är, vem du är och vilka vi är tillsammans.
– Det är viktigt att ge barn möjlighet till bra lek. Det är viktigt att, som pedagog, vara med och leka med barnen. Vi vuxna har ofta själva glömt bort leken. Att upptäcka tillsammans med barn, det ger hopp och förundran till alla som är med, avslutar Karin.