Vattnet har alltid spelat en viktig roll i Norrköpings historia. Närheten till både Motala ström och Bråviken ger staden ett mycket gott geografiskt läge och redan på bronsåldern bedrevs lång-
väga handel via Motala ström. Det var via denna väg som brons, smycken och tyger importerades in i landet. Strömmen kom därför att bli en av landets viktigaste handelsvägar.

Därför är det inte konstigt att många också valde att bosätta sig i trakten. I Norrköping finns en av landets största boplatser från bronsåldern med närmare 40 hus. Längst båda sidorna av Strömmen finns också hällristningar från bronsåldern som föreställer bland annat skepp, vapen, djur och fiske-
redskap. Detta visar ytterligare på vattendragets viktiga roll.

En port ut i världen

Norrköping fick sina stadsrättigheter redan 1384 men den första storhetstiden kom i och med Louis de Geers ankomst på 1600-talet. Den nederländske affärsmannen som har kommit att kallas den svenska industrins fader grundade flera industrier i Norrköping, bland annat ett pappersbruk, en klädesfabrik, vapenfabriker och skeppsvarv.

De Geers gärningar förvandlade Norrköping till en utpräglad industristad. Den första av sitt slag i Sverige och med tiden blev Norrköping också landets näst största stad. I och med de växande industrierna blev också hamnen och de fria sjöförbindelserna allt viktigare. Hur skulle man annars kunna skeppa iväg allt som tillverkades? Hamnen var en port ut i världen.

En port ut i världen innebar också en väg in för fienden. Något som Norrköping fick känna på ett flertal gånger genom åren. Många av stadens industrier var dock starkt rustningsbetonade. Norrköpings hamn var stor och det var där som stora delar av landets krigsförnödenheter skeppades ut. De återkommande krigen i Europa var därför visserligen ett hot mot staden men det var också i dem som Norrköping fann en stor del av sin försörjning.

Ett skepp kommer lastat…

Under 1700-talet var Norrköping fortfarande en av landets största städer. 1743 grundades Norrköpings skeppsvarv på Skeppsholmen, norr om Strömmen där det De Geerska varvet tidigare legat. I och med detta väcktes också varvsindustrierna till liv igen. Efter endast tre år hade varvet redan 40 anställda timmermän och varvet byggde alltifrån småfartyg till stora skepp. Under de första tio åren sjösattes minst 30 fartyg.

Norrköpings skeppsvarv var ett av Sveriges få storvarv under frihetstiden. Med tiden växte det fram fler varv i staden, bland annat det Ebersteinska varvet 1784. Grundaren Christian Eberstein kom att göra en kometkarriär och blev en stor profil i Norrköping. Ett tredje skeppsvarv grundades 1795 av Jacob Schotte. Även han kom att göra sig en stor förmögenhet.

…och en ångbåt kommer efter

1812 köpte Olof Hammarsten det, vid det här laget rätt nedgångna, ”Gamla varvet”. Hammarsten drömde om att tillverka ångbåtar och efter att ha sett Sveriges första ångdrivna båt i Stockholm 1816 bestämde han sig på riktigt. På midsommardagen 1820 korsade en ångbåt för första gången Bråvikens vågor.

1841 flyttade AB Motala Verkstad sin varvsindustri till Norrköping. Varvet placerades vid Motala ströms södra sida nedanför Syltenberget. Verksamhetschef för det nya varvet blev landets främsta ångbåtskonstruktör Otto Edvard Carlsund. Carlsund var en sträng ledare som styrde varvet med järnhand. Men han var även snäll och hjälpsam vilket gjorde honom mycket uppskattad. Hans humör var dock oberäkneligt och ledde bland annat till varvets första strejk efter att Carlsund slagit till varvets plåtslagarmästare. Strejken avslutades efter att Carlsund och mästaren senare setts promenera arm i arm tillsammans.

Varvets första bygge var hjulångaren Norrköping som sjösattes 1844. Under detta år tillverkades också en propellerångare till den ryske tsaren Nikolaus I. Motala varv blev med tiden landets största varvsindustri med cirka 600 anställda. Under en tioårsperiod runt mitten av 1800-talet levererades inte mindre än 93 ångbåtar från varvet i Norrköping. Detta var fler än vad varven i Stockholm och Göteborg tillverkade tillsammans.