Det var åtta år sedan olyckan hände. En unghäst, som Tilda tränade på sitt jobb som beridare, stegrade sig och föll omkull bakåt, rakt över henne. Olyckan gjorde henne delvis förlamad och under en lång tid tyckte Tilda att hon inte hade något att leva för. Hennes karriär inom tävlingshoppning, som hade pekat spikrakt uppåt, gick förlorad på ett ögonblick.

– Jag var 21 år gammal och hade precis fått drömjobbet hos en av de största hoppryttarna, berättar Tilda. Unghästen, som jag skulle rida in, blev rädd för något och stegrade sig snabbt. Jag hann inte ens tänka.

Ingen ersättning

Efter olyckan fick Tilda lära sig att leva med svår smärta, något som hon gör än idag. Läkarna trodde till en början att Tilda skulle kunna bli återställd. De kunde inte peka exakt på vad som orsakade förlamningen.

– Det var extra tufft att från början ha hopp om att kunna bli återställd, men med tiden inse att det inte skulle bli så, berättar Tilda. Det var som att få ytterligare en käftsmäll. Det hade varit mycket bättre att veta hur det faktiskt låg till redan från början.

Även kontakten med försäkringsbolaget blev en stor motgång. Det visade sig att Tilda inte var fullt försäkrad på sitt arbete, vilket i praktiken har inneburit att hon aldrig har fått någon ersättning för skadan.

– Det var inget jag tänkte på att kolla upp när jag fick jobbet, berättar Tilda. Jag trodde nog att jag var ordentligt försäkrad. Det handlade om ett arbete hos en stor och erkänd ryttare. Jag var ung och oerfaren och tänkte bara att detta var drömjobbet.

Ridning som fungerar för kroppen

Tilda är åter på banan som tävlingsryttare, men den här gången inom paradressyr istället för hoppning. Efter olyckan har Tilda fått lära sig att tänka om och arbeta efter sin kropps förutsättningar.

– Det fungerar inte riktigt med hoppning för mig, konstaterar Tilda och det finns inte heller handikapptävlingar inom hoppning, tillägger hon. Men det gör det inom dressyr. Jag har fått hitta ett helt nytt sätt att rida, som fungerar för min kropp.

Istället för att arbeta med skänklarna använder Tilda två ridspön som hon ger kommando med. Hon tror att hon har en fördel av att ha ridit mycket innan olyckan. Hon har det rätta drivet med hela kroppen, som hon uttrycker det.

– Min häst Quite Light – “Lily” har varit lyhörd och har på något sätt förstått att jag inte kan göra som tidigare. Trots att hon från början har haft en ganska skarp personlighet.

Söker tävlingshäst

Tildas hästar – tävlingshästen Lilly och hennes dotter, unghästen Thindra, har hoppstam. Tilda har skolat om Lilly inom dressyr, men berättar att hon inte kommer att kunna nå toppen med henne, med den stam hon har.

– När det gäller dressyr handlar det inte bara om att hästen ska kunna utföra en massa moment. Det handlar också om hur hästarna rör sina kroppar. Hästar med dressyrstam är väldigt tjusiga och ska vara riktigt snygga att titta på när de rör sig. Dessutom börjar Lilly komma upp i pensionsåldern nu, tillägger Tilda.

Tilda och Lilly har trots det kommit trea i sin grad i SM i paradressyr på Strömsholm, redan första gången de ställde upp. Men för att nå sitt stora mål måste Tilda hitta en häst att utvecklas med. Hon letar just nu efter drömhästen. En tanke är att sikta mot OS i paradressyr 2024.

– Jag är öppen för olika typer av samarbeten, men letar främst efter en häst som jag själv kan äga, förklarar Tilda. Men ekonomin är inte den bästa, så jag är öppen för olika förslag och lösningar, tillägger hon.