Heliga trefaldighets dag

I och med Heliga Trefaldighets dag avslutas pingstfesten och nu börjar kyrkans vardagstid - den långa trefaldighetstiden. Trefaldighetstiden är en period med mindre och färre kyrkhögtider. Endast några få söndagar bryter av. På lördagskvällen innan Heliga trefaldighets dag, det vill säga på Trefaldighetsafton har det varit stor tradition att fira. Då skulle man besöka en trefaldighetskälla och dricka av källvattnet, vilket man trodde i det närmaste hade magiska egenskaper och läkande kraft. Just på Trefaldighetsafton infaller alltid fullmåne , vilket såklart adderar till de magiska egenskaperna.

Heliga trefaldighets dag

Bönsöndagen och gångdagarna

När Bönsöndagens gudstjänst var slut gav sig församlingen ut i procession, för att visa att man nu skulle påbörja sin vandring. De kommande dagarna gick ett led med sockenbor över och längs med åkrar och vägar, runt hela sin socken. Prästen gick i täten och bar på ett kors, som ofta var svart och därför kallades de också Svarta korsets dagar i folkmun. Syftet var att be om Guds barmhärtighet och lova att leva i rättfärdighet. Prästen avslutade det hela med att välsigna hela församlingen inför det nya skördeåret. 

Bönsöndagen och gångdagarna

Långfredagen förr och nu

Minns du hur långfredagen var när du var liten? Långfredagen är en dag där traditionerna har förändrats mycket under den senaste tiden. Men ända in på 1900-talet bar man gärna svarta kläder och alla affärer hölls stängda. Läs den webbexklusiva artikeln på hejlivet.se om ”Långfredagen förr och nu” och få en inblick i hur det kunde se ut på en långfredagsgudstjänst förr. Vi har lyft fram en traditionell kyrkdräkt från mitten av 1800-talet, som vi har fotograferat i Kullerstad kyrka.

Långfredagen förr och nu

Dräktsömnad

Idag ärver många människor en folkdräkt och vill ha den ändrad för att passa egna mått. Eller så vill man komplettera dräkten med några nysydda dräktplagg. Kerstin får många frågor om man får göra som man vill med en dräkt. Om hur man bär dräkten på ett korrekt sätt. Många är rädda för att bära folkdräkt. Det kan vara väldigt laddat. – Jag brukar rekommendera att man sätter sig in i det dräktområdes traditioner där man har sin dräkt ifrån. Men man ska veta att de flesta av folkdräkterna också en gång har blivit ihopplockade och bestämda i en särskild variant av någon. De speglar inte alltid hur det faktiskt har varit. Så vad är rätt och fel? Är det hur det ursprungligen har varit, eller hur man bestämde långt senare under 1900- talet, när man satte ihop folkdräkterna? Vi får också ny kunskap om det ursprungliga dräktbärandet idag, genom forskning.

Dräktsömnad

Glimmande bågar

Matteus kyrka byggdes under slutet av 1800-talet och något decennium senare installerades de ljusbågar som kom att bli till inspiration för kyrkoherde Edvard Evers. Ljusbågarna går längs med valven i taket och är gjorda av munblåst glas. Med åren slocknade lamporna en efter en tills man kände sig tvungen att släcka ner ljusbågarna helt. Man ville inte byta ut de äldre lamporna mot nya och tur var väl det, för idag är de munblåsta glasen bevarade. Under förra året renoverades Matteus kyrka och man väckte då ljusbågarna till liv igen genom att trä moderna LED-lampor igenom slingorna.

Glimmande bågar

Doppåse återknyter till gammal tradition

De allra flesta är bekanta med den vita dopklänningen. Men det fanns en tid då dopdräkter kunde vara ordentligt färgsprakande. De flesta kyrkor äger flera vita dopklänningar som lånas ut kostnadsfritt vid dop. Nästan utan undantag är de vita, såsom traditionen bjuder sedan dessa slog igenom under 1800-talets första hälft. Men under 1600- och 1700-talen kunde dopdräkterna istället vara ordentligt färgsprakande och rikt utsmyckade. Nu har en dopdräkt som återknyter till tidigare tradition blivit skänkt till S:t Olai kyrka.

Doppåse återknyter till gammal tradition

Nygamla Matteus kyrka

Nu är det dags för den nyrenoverade Matteus kyrka att slå upp portarna för allmänheten. Många fina kulturhistoriska värden har tagits fram och restaurerats. Kyrkan i Folkparken har en numera 130-årig historia på nacken. Den 13 april 1887 lades den första grundstenen och kyrkan stod färdig för invigning i maj år 1892. Dekormålningar har rengjorts och restaurerats och färgsättningen rimmar åter med originalkulörterna. Där det av olika anledningar inte har gått att återställa hela originalmålningarna har “tidsfönster” öppnats upp i form av visningsytor, där man kan blicka rakt in i kyrkans historia.

Nygamla Matteus kyrka

Kronbrud i Vånga 1846

Brudmodet har förändrats genom tiderna. Den vita brudklänningen slog igenom på allvar från mitten av 1800-talet, efter att drottning Victoria av Storbritannien hade gift sig i en krämvit klänning. Hon blev stilbildande för kommande brudar. Den svenska allmogebefolkningen höll dock länge kvar vid sin svarta brudklädsel. Enligt gammal tradition skulle man dessutom pynta bruden rikt. När Nils Månsson Mandelgren reste runt i Sverige ville han fånga in ett traditionellt bruk på landsbygden, som höll på att försvinna. Han tecknade upp mängder av seder och bruk och det är mycket tack vare honom, som vi idag vet så mycket om de äldre svenska traditionerna.

Kronbrud i Vånga 1846
Till toppen