Andra söndagen i oktober är det Tacksägelsedagen. Enligt en lång tradition har detta varit en dag att tacka för skörd, svamp, frukt och alla andra naturens gåvor. I det gamla bondesamhället fanns en tradition att församlingsborna tog med sig lite av sin egen skörd till kyrkan. Alla bar gemensamt fram gåvorna till altaret, som smyckades vackert och med stor prakt. Det är nog nästan omöjligt att i vår tid helt leva sig in i den känsla av högtid och glädje som skördetiden måste ha inneburit. Idag kan vi ju lätt handla färsk mat året om. Man kan bara föreställa sig glädjen över en lyckad skörd som säkrade vinterns överlevnad.

Mikaelidagen - den helige Mikaels dag eller i folkmun Mickelmäss den 29 september var förr en viktig märkesdag. Den sågs som brytpunkten mellan sommar och höst. I det gamla bondesamhället skulle skörden ha tagits in senast den här dagen. Nu inföll friveckan då tjänstefolket kunde byta arbetsgivare om man så önskade. Egentligen den enda lediga helveckan under året för tjänstefolket. Att gå i bara de vita skjortärmarna i kyrkan, som under sommarhalvåret, var inte längre acceptabelt. Mikaelidagen är tillägnad ärkeängeln Mikael. Han var en av djävulens främste motståndare, men han framställs också med uppgiften att väga de dödas själar inför den yttersta domen. Därför är hans attribut vågskålen. Mikael är ett namn av hebreiskt ursprung, som betyder “vem är lik Gud”?