Till antalet kunde brudpigorna vara hela 30 eller 40 stycken vid större kronbröllop, men det var bara två eller fyra som hade den ärofyllda uppgiften att vara pällpigor. Brudpällen hölls över brudparet under vigselceremonin i kyrkan medan brudparet knäböjde framme vid altaret. “Att gå under pällen” var ett annat uttryck för giftermål. 

Man vet inte hur traditionen med brudpäll kom till. En teori är att pällen härstammar från en tyghimmel som fanns uppspänd över hedersgästerna vid ett gästabud som skydd från sotflagor från spisen. En annan att den, liksom slöjan, skulle vara ett tecken på blygsamhet. Traditionen har åtminstone medeltida anor. I tidig tid hölls pällen upp med sträckta armar, men efterhand tillkom bärpinnar då uppgiften kunde bli tröttsam för armarna. 

Prydnader täckte håret

Brudpigorna fick aldrig klä sig över bruden, men ofta var det inget problem, då kronbrudarna brukade vara ordentligt påpyntade med sidenband, rosetter, papperblommor, metallhängen, medaljonger och dessutom hade brudkronan fylld med blommor, blad och exempelvis färgade strutsfjädrar. En ofylld krona betydde otur, ansåg man. 

Kronbruden bar också en ordentligt prydd bröstlapp och lånade ofta en så kallad herremannaklänning från prästgården, där prästfrun hade uppdraget att klä bruden inför bröllopet. Brudpigorna skulle enligt idealet vara så prydda med blommor och prydnader att håret inte alls skulle synas framtill. Skimrande blå pärlor glimmade effektfullt bland prydnaderna.