Bilar med själ
Bilar med själ
Så snart de första vårtecknen visar sig, dyker de upp på våra vägar – bilentusiasterna. Roger Forssén är en av dem. Han har fastnat för Saab och pärlan är en skinande blå Saab 99 från 1969. Vi har träffats för en pratstund om varför vi människor har så lätt att bli nostalgiska.
Text Annelie Tollerå
Foto Niclas Fasth
Man kan inte säga annat än att bilhobbyn är bred. Vi har de blanka sportbilarna, de rostiga raggarhäckarna, epa-dunk, kaxiga amerikanare, gammelveteraner, kreativa hemmabyggen, banracingbilar och allt annat mellan himmel och jord.
Men det är inte några lyxiga sportbilar eller ens kuriösa rariteter som står i Roger Forsséns garage. Istället är det något som var en helt vanlig syn precis överallt Sverige i för 50 år sedan – ”svenssonbilen” Saab.
Krig mellan Volvo och Saab
Kanske var det just för att Saab var så vanlig som Roger har fastnat för dem. När Saab var som störst mellan 1960-1980-talen pendlade de mellan att ha 10-15 % av marknadsandelarna, jämfört med Volvo, som hade 25 %. På den tiden var det ett vänskapligt “krig” mellan Volvo och Saab, det minns nog de flesta svenskar som är gamla nog.
-Man skulle vara i det ena eller det andra lägret, konstaterar Roger. Alla mina kompisar åkte Volvo, utom jag, säger han och ser rätt belåten ut. Jag körde min första bil, en Saab V4 från 1973. Vännerna kunde kommentera mot min Saab, förstås med glimten i ögat.
Samlar på sig bilar
Idag har Roger sammanlagt sju bilar och sex av dem är äldre Saabar. Han är ordförande i Östgöta Saabklubb sedan mer än 20 år tillbaka. Att den sjunde bilen är av en annan modell ska vi förstås prata tyst om. Den stora stoltheten är hans blå Saab 99. En bil som hans hjärta klappar lite extra för och som har funnits inom familjen ända sedan hans moster köpte den ny. Roger fick ta över den 1993. Den är skinande blanktvättad inför vårt besök.
-Det är nog lite typiskt oss bilentusiaster att samla på oss bilar. De kan bli många, kanske lite för många, säger Roger ursäktande. Men det blir ju lätt så när människor vet om att man är Saabentusiast och ringer och tipsar om bilar som bara står. Eller i värsta fall som kanske riskerar att gå till skrot, och det vill man ju inte.
Bilar med själ
-De är personligheter allihop. Den blå skulle nog heta Brita om jag skulle namnge den. För så hette min moster nämligen.
Bilen var en stolthet för familjen från den dag den köptes. Den tog man bara fram under sommarhalvåret och åkte på turer under stor högtidlighet. Långturen brukade gå till Dalarna där mostrarna bodde på pensionat under somrarna. Under vintern ville man vara rädd om familjens dyrgrip och lät den stå i garaget till nästa säsong.
-Då åkte man nog spårvagn istället, menar Roger och skrattar. Jag kan göra mig av med alla bilar, utom just den. Man känner ju bilarna till slut. De har en själ, brukar jag säga.
Besiktningspapper och verkstadshistorik
Det är vanligt att bilentusiaster samlar på sig all historik kring bilarna som de kan hitta. Roger har forskat kring de tidigare ägarna och vilka städer bilarna har befunnit sig i. Jackpoten är om alla papper finns kvar i form av originalhandböcker och besiktningspapper och kanske till och med verkstadshistorik. Att saker ska vara i original ger rätt känsla för bilen. Om för mycket är omgjort riskerar bilen att förlora sin själ, tycker Roger.
-Man läser på om olika tillbehör och tillval som har funnits. Till och med kvitton på vindrutetorkare och sådant som köpts kan vara kul. Det är roligt att se hur mycket det har kostat, bara det är ju nostalgiskt. Just Saab är ju dessutom ett stycke svensk industrihistoria.
Att det var en annorlunda inställning kring bilarna förr adderar till att de får charm. Rogers mosters inställning till sin bil visar att samhället inte riktigt var baserat på samma slit och släng som idag.
Lugn bakom ratten
-Dagens bilar tycker jag ger en känsla av stress. Vi har tyvärr stora problem i trafiken. Man ska bara fram till varje pris. I varje familj har man minst två bilar, som gärna ska bytas ut med bara några års mellanrum. Jag brukar tänka att dagens bilar är rätt själlösa.
-När man sätter sig bakom ratten på en sådan här bil så blir man lugn. Man kan inte köra stressat. Bilen är inte gjord för det. Det är en känsla som knappt går att beskriva. De utanför får stressa på bäst de vill. Man blir inte heller trött när man kör den. Jag har kört till Saab-träffar i Trollhättan och inte känt mig ett dugg trött.
Sämre material
-Det är absolut så att de här bilarna är byggda med mer robusta material. De är byggda för att hålla och man kan till stor del underhålla dem själv. Till skillnad från den utveckling som vi har sett idag, där bilarna mer eller mindre är avancerade datorer och materialen kan vara ganska undermåliga, ofta i plast.
Han tycker att han ser skillnad även på de nya delar som tillverkas som ersättning till de gamla bilarna. Saabklubben driver frågan om nytillverkning av gamla bildelar. Men de är inte i samma kvalitet som de gjordes i förr.
-Det sägs ju att de nya bilarna ska vara mer miljövänliga. Jag är verkligen ingen miljöexpert, men ibland undrar man om det är hållbart att tillverka bilar på det sättet vi gör idag. Både omsättningen på bilarna och den ibland tvivelaktiga kvaliteten.
I allas minnen
När man pratar med Roger förstår man att det verkligen är så att nästan alla äldre svenskar har en relation till just den här typen av bilar.
-Jag kan ställa mig på macken och tanka och då kommer folk fram och vill prata. Saaben väcker minnen hos så många. Ibland nämner de att de har haft just en likadan bil, kanske i samma färg. Eller att deras farfar har haft en. Människor kan berätta familjehistorier kring åkandet med bilen. Det är just detta som är roligast med de här bilarna. Att träffa människor och prata om bilarna och om minnen.
Publicerad den 23 april 2025
