Att skapa lek på sjukhus

Att skapa lek på sjukhus

En clown på ett sjukhus kan låta som en märklig idé. Men för många barn kan sjukhusclownen innebära ett välkommet avbrott i den sterila och ofta skrämmande sjukhusmiljön. Vi träffade Vanilla Karlsvärd som är verksamhetsledare för Östergötlands sjukhusclowner.

Text Matilda Eklöf
Foto Niclas Fasth och Östergötlands sjukhusclowner

Enstaka professionella sjukhusclowner förekom i USA redan på 1970-talet. Men det var först 1986 som det mer organiserade sjukhusclowneriet såg dagens ljus i samband med projektet Big Apple Circus Clown Care Unit i New York. Tanken var att genom skratt och lek förbättra patienternas mående. Och det var också precis vad som hände.

Arbetssättet blev snabbt populärt och spred sig med tiden till Sverige. Vanilla Karlsvärd är verksamhetsledare för Östergötlands sjukhusclowner och har arbetat med sjukhusclowneri sedan år 2000. Hon är i grunden utbildad dramapedagog och det var under den utbildningen som tanken på att arbeta som sjukhusclown väcktes.

– Jag tyckte det lät spännande och sen föll det sig så att jag kunde börja med det när jag började jobba i Östergötland. Alla som arbetar hos oss har någon slags konstnärlig bakgrund som skådespelare, clown, musiker, drama- och musikpedagog. Vi har en stor mångfald i kunskaper, kompetenser och erfarenheter i vår clowngrupp. Det är en styrka att ha en sån bredd i vårt arbete.

Tre sjukhus

Sjukhusclownerna i Östergötland startade upp sin verksamhet 1996 och består idag av sju sjukhusclowner som, arbetandes i duos, alternerar mellan sjukhusen i Norrköping, Linköping och Motala. De gör också hembesök tillsammans med medarbetare från sjukvården.

– Det är väldigt olika sjukhus som vi arbetar på. Norrköping har akutsjukhus, Linköping har universitetssjukhus och i Motala är det öppenvårdsmottagning. Det är tre olika sätt att jobba kan en säga, även om vi arbetar på ett liknande sätt. Lika men olika!

Precis som sjukhusen så är ingen dag den andra lik förklarar Vanilla vidare, men det finns vissa rutiner som de ändå följer. Dagen inleds alltid med att ”ta rapport”.

– Då går vi privatklädda och tar reda på vilka barn som är inlagda och vilka åkommor de har. Om det finns någon speciell planering eller något särskilt som sjukhusets medarbetare vill att vi ska vara med på. Det kan vara en behandling eller en procedur där ett barn behöver lite extra stöd. Sen klär vi om, de som sminkar sig gör det, och värmer upp med olika övningar.

När de är uppvärmda och näsan är på så tar de sig mot avdelningarna där de ska vara under dagen.

– Idag har vi varit på US i Linköping. Vi startade i ett större väntrum där vi kollade läget, spelade musik, och satte oss ner och väntade tillsammans med familjerna som satt där. Det brukar vara ett roligt sätt att öppna upp för en diskussion med de som är där och väntar på riktigt. Sen gick vi vidare och i en korridor mötte vi en sängtransport med ett barn. Vi följde med och öppnade dörrar, gick med till hissen och styrde och ställde. Vi skapade en massa roliga möten på vägen medan barnet som låg i sängen fick äga situationen. Sängen blev som en båt eller en flygande matta som barnet kunde styra.

Anpassade besök

Sjukhusclownerna möter barnen i två olika typer av situationer: spontantana möten, exempelvis när de träffar barnen i sjukhusets korridorer eller inne på barnens rum, och planerade möten där de samverkar med sjukhusets medarbetare i behandlingar och procedurer. Det kan vara under ett blodprov eller en röntgenundersökning. Sjukhusclownerna finns på plats för att minska barnets oro.

Exakt hur besöken går till beror mycket på situation, menar Vanilla. Om barnet är väldigt trött eller sjuk så kan de göra ett kortare besök där barnet inte behöver vara så engagerad utan mest kan titta på. Det kan vara att jonglera, spela någon favoritlåt eller blåsa såpbubblor.

– I ett annat rum kan det ligga någon väldigt ung och då får en göra något som passar där. Kanske leka tittut eller skapa lite bus. I nästa rum kan det ligga en tonåring som vill prata om allt mellan himmel och jord, som ett tredje öga, rymdhundar eller olika glassorter. Det handlar som sagt mycket om improvisation, understryker hon.

 

Allvaret får ta plats

Sjukhusclownerna finns inte bara där barnen befinner sig, berättar Vanilla. Det kan också vara att de går runt i korridorerna och spelar musik eller att de åker hiss tillsammans med besökare och patienter. Under dagen träffar sjukhusclownerna även medarbetare från andra enheter på sjukhusen. Många önskar att vi skulle finnas överallt för alla på hela sjukhusen, både för vuxna och barn, förklarar hon.

– Om en aldrig har träffat oss sjukhusclowner så kanske en tänker att vi är som cirkusclowner med stora uttryck och som skapar en massa skratt hela tiden. Så är det inte. Vi skapar lek och stämningsfulla situationer. Det blir självklart mycket skratt men det kan också vara ett sätt att lugna ner något jobbigt.

– De vi träffar befinner sig ofta i krisartade situationer. Ibland behövs det skratt men ibland måste det också få vara allvarligt. Det är inte alltid en behöver tona ner det. Allvaret finns där. Det går inte att komma ifrån. Så ibland väljer vi att lyfta upp allvaret i stället. Barn är nyfikna och vill veta vad som händer. Vi kan inte trolla bort det onda och vi kan inte trolla bort gråt. Det är inte heller vår mening att göra det. Vill barnet titta på där det ska stickas eller det som gör ont, då gör vi det tillsammans. Sen övergår situationen oftast till bus och fantasi efteråt.

Positiva effekter

Effekterna av sjukhusclownernas verksamhet i sjukvården var länge outforskat men de positiva effekterna blev snabbt tydliga. Senare års forskning har bekräftat att sjukhusclowneri bland annat hjälper till att minska barnets ångest, stress och smärta. I Östergötland arbetar sjukhusclownerna nära sjukhusens medarbetare i behandlingar och procedurer.

– Samarbetet handlar hela tiden om ett finlir. Vi jobbar tillsammans för att det ska bli så bra som möjligt för barnen och deras familjer.

Många minnen

Vanilla har arbetat i över tjugo år som sjukhusclown. Minnena är många och en del har etsat sig fast mer än andra. Hon minns särskilt ett tillfälle från början av hennes karriär.

– Det var ett barn som jag träffade ofta. Ena veckan så sprang hon omkring och sjöng, fantiserade och vi hade jätteroligt tillsammans. Veckan efter hade biverkningarna från medicinen slagit till, det kan bli väldigt hårt för kroppen. Hon låg ner stilla på sidan, hade stora märken i ansiktet och hade inte pratat på flera dagar. Jag satte mig ner nära och spelade och sjöng en låt som jag visste var hennes favoritlåt och som vi hade sjungit tillsammans veckan innan. Jag vet inte hur länge jag satt där men till slut började flickan röra sina läppar och tyst sjunga med i sången. Jag såg mammans tårfyllda men samtidigt glada blick bakom flickan. Såna ögonblick har jag stött på många gånger efter det. Vi kan skapa underverk i det lilla.

Är det svårt att separera privatperson och karaktär?

– Egentligen inte. Jag kan ha ont i ryggen eller vara lite trött när jag är mig själv men sen tar karaktären över. Det är något magiskt med den där näsan. Sen när en tar av sig den kan en komma ihåg att ”justja, jag hade ju ont i ryggen idag”. Det är sällan en tappar rollen. Men det är klart, ibland blir det starka och jobbiga möten för oss också, då behöver vi gå undan till personalrummet, ta av oss näsorna, andas och prata av oss. Då är det bra att vi arbetar i duos så att vi kan ta hand om varandra.

Skulle vilja göra mer

I Östergötland finns det sju sjukhusclowner som tillsammans arbetar 130 procent. Föreningen Östergötlands sjukhusclowner har ett upphandlat avtal med Region Östergötland och har även samarbeten med bland annat Barncancerfonden Östra och Barncancerstiftelsen.

– Men vi är alltid beroende av fler frivilliga bidrag och sponsorer för att kunna finnas fler dagar på sjukhusen, säger Vanilla. Därför är hon ibland runt och informerar om deras verksamhet.

– Då har folk ofta bilden av att vi bara arbetar med väldigt svårt sjuka barn. Men de flesta vi träffar blir faktiskt friska. Jag har jobbat så länge med det här att jag ibland träffar föräldrar som minns mig från när de var barn och träffade mig på sjukhuset. De säger ofta att det som de minns från en lång sjukdomsperiod är ofta clownerna och lekterapin. De minns sällan det jobbiga som var.

Vanilla menar att det i grunden handlar om att plocka fram det friska i barnet.

– Vi möter dem i fantasi och lek. Många gånger har föräldrarna kanske inte sett sina barn skratta eller vara aktiva på flera veckor. Helt plötsligt får vi i gång dem och föräldrarna tillsammans och skapar något fantasifullt och magiskt tillsammans. Vi skapa den där pausen eller avbrottet i det jobbiga.•

Publicerad den 19 juni 2023

Hej livet nr 2 2023

Tema:

Det andra numret under 2023 av livsfrågemagasinet Hej livet innehåller ett möte med Karin Milles, stadsarkitekt i Norrköping, vi får följa med till Musikens hus, vi träffar sjukhusclownerna och mycket mer. God läsning!