Allvaret får ta plats

Sjukhusclownerna finns inte bara där barnen befinner sig, berättar Vanilla. Det kan också vara att de går runt i korridorerna och spelar musik eller att de åker hiss tillsammans med besökare och patienter. Under dagen träffar sjukhusclownerna även medarbetare från andra enheter på sjukhusen. Många önskar att vi skulle finnas överallt för alla på hela sjukhusen, både för vuxna och barn, förklarar hon.

– Om en aldrig har träffat oss sjukhusclowner så kanske en tänker att vi är som cirkusclowner med stora uttryck och som skapar en massa skratt hela tiden. Så är det inte. Vi skapar lek och stämningsfulla situationer. Det blir självklart mycket skratt men det kan också vara ett sätt att lugna ner något jobbigt.

– De vi träffar befinner sig ofta i krisartade situationer. Ibland behövs det skratt men ibland måste det också få vara allvarligt. Det är inte alltid en behöver tona ner det. Allvaret finns där. Det går inte att komma ifrån. Så ibland väljer vi att lyfta upp allvaret i stället. Barn är nyfikna och vill veta vad som händer. Vi kan inte trolla bort det onda och vi kan inte trolla bort gråt. Det är inte heller vår mening att göra det. Vill barnet titta på där det ska stickas eller det som gör ont, då gör vi det tillsammans. Sen övergår situationen oftast till bus och fantasi efteråt.

Positiva effekter

Effekterna av sjukhusclownernas verksamhet i sjukvården var länge outforskat men de positiva effekterna blev snabbt tydliga. Senare års forskning har bekräftat att sjukhusclowneri bland annat hjälper till att minska barnets ångest, stress och smärta. I Östergötland arbetar sjukhusclownerna nära sjukhusens medarbetare i behandlingar och procedurer.

– Samarbetet handlar hela tiden om ett finlir. Vi jobbar tillsammans för att det ska bli så bra som möjligt för barnen och deras familjer.

Många minnen

Vanilla har arbetat i över tjugo år som sjukhusclown. Minnena är många och en del har etsat sig fast mer än andra. Hon minns särskilt ett tillfälle från början av hennes karriär.

– Det var ett barn som jag träffade ofta. Ena veckan så sprang hon omkring och sjöng, fantiserade och vi hade jätteroligt tillsammans. Veckan efter hade biverkningarna från medicinen slagit till, det kan bli väldigt hårt för kroppen. Hon låg ner stilla på sidan, hade stora märken i ansiktet och hade inte pratat på flera dagar. Jag satte mig ner nära och spelade och sjöng en låt som jag visste var hennes favoritlåt och som vi hade sjungit tillsammans veckan innan. Jag vet inte hur länge jag satt där men till slut började flickan röra sina läppar och tyst sjunga med i sången. Jag såg mammans tårfyllda men samtidigt glada blick bakom flickan. Såna ögonblick har jag stött på många gånger efter det. Vi kan skapa underverk i det lilla.

Är det svårt att separera privatperson och karaktär?

– Egentligen inte. Jag kan ha ont i ryggen eller vara lite trött när jag är mig själv men sen tar karaktären över. Det är något magiskt med den där näsan. Sen när en tar av sig den kan en komma ihåg att ”justja, jag hade ju ont i ryggen idag”. Det är sällan en tappar rollen. Men det är klart, ibland blir det starka och jobbiga möten för oss också, då behöver vi gå undan till personalrummet, ta av oss näsorna, andas och prata av oss. Då är det bra att vi arbetar i duos så att vi kan ta hand om varandra.

Skulle vilja göra mer

I Östergötland finns det sju sjukhusclowner som tillsammans arbetar 130 procent. Föreningen Östergötlands sjukhusclowner har ett upphandlat avtal med Region Östergötland och har även samarbeten med bland annat Barncancerfonden Östra och Barncancerstiftelsen.

– Men vi är alltid beroende av fler frivilliga bidrag och sponsorer för att kunna finnas fler dagar på sjukhusen, säger Vanilla. Därför är hon ibland runt och informerar om deras verksamhet.

– Då har folk ofta bilden av att vi bara arbetar med väldigt svårt sjuka barn. Men de flesta vi träffar blir faktiskt friska. Jag har jobbat så länge med det här att jag ibland träffar föräldrar som minns mig från när de var barn och träffade mig på sjukhuset. De säger ofta att det som de minns från en lång sjukdomsperiod är ofta clownerna och lekterapin. De minns sällan det jobbiga som var.

Vanilla menar att det i grunden handlar om att plocka fram det friska i barnet.

– Vi möter dem i fantasi och lek. Många gånger har föräldrarna kanske inte sett sina barn skratta eller vara aktiva på flera veckor. Helt plötsligt får vi i gång dem och föräldrarna tillsammans och skapar något fantasifullt och magiskt tillsammans. Vi skapa den där pausen eller avbrottet i det jobbiga.•