Tuff start i Norrköping

Skillnad var det när han först kom till Norrköping som liten grabb. En 7-åring från Gotland landar i arbetarstaden Norrköping. Då skavde hela tillvaron för Anders. Även om det har gått lång tid sedan dess så får han ett lite mörkare uttryck i ansiktet när han pratar om det.

-Jag fick inte en bra start i Norrköping tyvärr. Jag var en utböling som pratade annorlunda och var annorlunda. Jag kunde inte “språket”. Dialekten var konstig, tyckte jag. På den tiden var acceptansen väldigt låg mot den som inte riktigt passade in i mallen. Barn kan vara oerhört elaka.

Någon Norrköpingsdialekt har han aldrig tagit till sig, till skillnad från den yngre systern som var tillräckligt liten för att präglas av östgötskan. Inte ens en tillstymmelse till gotländska kan man ana när Anders pratar, trots att det var där han växte upp de första sju åren.

-Det är klart att gotländskan kanske kommer fram någon gång när man blir gammal och senil och sitter på hemmet, skämtar Anders. Någonstans där inom mig finns den kanske.

Kärlek vid kaffeautomaten

Anders har bott i Stockholm under många år numera, tillsammans med maken Henrik Alsterdal. De har de två tonårsbarnen hos sig varannan vecka. När det blev aktuellt att skaffa barn beslutade de sig att göra det tillsammans med sina två bästa tjejkompisar, vilket har fungerat alldeles utmärkt.

Det skiner lite extra om Anders när han pratar om familjen. Det är genom hemmalivet som han får sin återhämtning och sitt andrum. På frågan om vad han helst gör på fritiden är svaret förstås att umgås med maken och barnen.

-Det låter kanske klyshigt, men att hela tiden ha något att se fram emot tillsammans är vårt recept. Att bestämma saker som man ska göra ihop är jätteviktigt, svarar Anders på frågan hur paret har lyckats hålla ihop i 18 år.

De träffades på TV4, där de båda delar samma yrke som reportrar.

-Det var vid kaffeautomaten som vi träffades. Först tyckte jag att den där killen nog verkade lite dryg, säger Anders med glimten i ögat. Men när det blev jobbfest började vi prata med varandra och jag upptäckte att han var väldigt trevlig. På den vägen är det.

Vill rota barnen

Att Anders sätter barnen i första rummet råder ingen tvekan om. Ambitionen är att barnen inte ska behöva flytta så mycket, utan istället få rota sig och känna sig trygga, till skillnad från när han själv rycktes upp med rötterna som liten. Det är också viktigt för Anders att hålla barnen utanför medias blickar.

-Om media tar ett foto på mig på en premiär eller liknande, så kanske det ser ut som om jag kommit dit ensam. Men i själva verket har jag kanske gått dit med min son eller dotter.

Familjen har sin tillflykt från storstaden på lantstället på Vikbolandet. Där brukar familjen spendera tid så ofta de kan, vilket innebär någon gång i månaden och oftare på sommaren.

Betydelsefullt möte med kyrkan

Att han har en tro är han öppen med. Han fann kyrkan som barn när han var ny i Norrköping. Eftersom familjen bodde centralt och nära Hedvigs kyrka tog hans mamma med honom dit en dag. Anders minns hur han tyckte att kyrkorummet var stort, vackert och svindlande.

-Det var så fint och lite pråligt. Och så kom plötsligt en man fram till mig och frågade om jag kanske ville börja i söndagsskolan där.

Så fick det bli. Mannen visade sig vara Bertil André, “farbror Bertil” för barnen, dåvarande kontraktsprost. En person som kom att betyda mycket för Anders. I kyrkan kände han att han fick en plats och att han blev sedd och respekterad för den han var. Nu kunde han trivas och började resan mot att hitta sig själv. Tiden i kyrkans barnverksamhet ser Anders tillbaka på med värme.

Idag är Anders fortfarande engagerad i kyrkan, som volontär i regnbågsmässan i Stockholm. En gudstjänst där han känner sig hemma. Kontakten med kyrkan planerar han inte att släppa.

-Det kan ju låta som ett stort engagemang, men det är faktiskt inte så mycket arbete. Det handlar om att man inför gudstjänsten frågar om jag vill tända ett ljus, eller kanske dela ut nattvarden. Att göra något aktivt i gudstjänsten. Det behöver inte vara stort.

Skribent i skoltidningen

Nästa episod som kom att forma Anders var när en lärare hade idén att starta en skoltidning på Smedbyskolan där han gick. Han blev tillfrågad om att skriva reportage, vilket blev en ljusglimt i en annars jobbig tillvaro att bli accepterad av skolkamraterna.

-Såklart jag ville! Jag blev väldigt engagerad och skrev om allt och alla med liv och lust. Där och då tror jag att jag bestämde mig – det var nog avgörande för min framtida karriär. Det var journalistik som jag ville jobba med när jag växte upp. Något klickade till i mig.

Trots att Anders och Norrköping fick en tuff start så är ändå Norrköping idag “hans stad”. Här har han sin mamma som bor kvar och som han hälsar på regelbundet. Då och då syns han på stan. Att lantstället blev just utanför Norrköping är ingen slump. Något som också binder Anders till Norrköping är broderns gravplats på S:t Johannes kyrkogård, som han besöker ibland. En bortgång som inte var helt oväntad, men ändå smärtsam och chockartad för hela familjen.

-Norrköping har förändrats enormt mycket sedan jag var liten. Det är knappt samma stad idag. På den tiden var staden trångsynt. Det här med homosexualitet till exempel, var det ingen som nämnde. Det fanns inte helt enkelt, det var helt osynliggjort.

Att vara homosexuell var därför något som tog lång tid för Anders att acceptera hos sig själv. Tyvärr fanns inte stöd eller kunskap runt honom.

Norrköpings Tidningar

Sedan var det dags för Anders att starta sin journalistiska karriär på riktigt. En betydelsefull plats är Norrköpings Tidningar. En person som kom att betyda mycket för honom, och som fortfarande idag är en god vän, är Mats Willner, sportredaktör och före detta chefredaktör. På Norrköpings Tidningar bevakade Anders sporten, men så småningom tog han språnget mot Stockholm och landade på Aftonbladet.

-Jag har en bra relation med staden Norrköping idag, det vill jag verkligen poängtera. Norrköping är staden i mitt hjärta. Trots att jag och Norrköping hade en tuff start, så har jag mött personer där som kom att forma mig till den jag är idag. Jag pratar mycket om Norrköping på jobbet och med mina vänner, ska ni veta.

För Anders är det viktigt och betydelsefullt att ha sina rötter någonstans. Några kollegor går förbi där vi sitter och pratar. Anders förklarar vilka vi är och varför han blir intervjuad.

-Det är en Norrköpingstidning, som är här. Ni vet, mitt kära Norrköping, utbrister han!