Hundra år i samhällets tjänst

Hundra år i samhällets tjänst

I hundra år har Svenska Lottakåren verkat för kvinnors engagemang i försvars- och säkerhetsfrågor och bidragit till Sveriges totalförsvar, även i tider när det inte var självklart att kvinnor skulle få delta försvaret. Vi mötte upp lottorna Ann Bark och Johanna Sühl i en vårig Vrinnevi skog för att lära oss mer om Lottakåren och deras arbete.

Text och foto Matilda Eklöf

Svenska Lottakåren grundades 1924 med inspiration av den finska Lotta Svärdrörelsen, en kvinnlig frivilligrörelse som grundats fyra år tidigare. Försvarsfrågan var vida omdiskuterad i Sverige även på 1920-talet. Medan Europa återhämtade sig från första världskriget väcktes förhoppningar om en långvarig, kanske till och med evig, världsfred. Inspirerade av tidens anda beslutades 1925 om kraftiga nedskärningar inom Sveriges försvar. Nedskärningarna ledde till att de frivilliga rörelserna tog mer plats, däribland Lottakåren som startats knappt ett år tidigare. Det var officershustrun Tyra Wadner som efter ett besök i Finland tillsammans med sin make, tog med sig idéen om en kvinnlig försvarsrörelse tillbaka till Sverige, berättar Ann medan vi går in i Vrinneviskogen.
– Det började med att de virkade och stickade kläder till landets skyddskårer. Med tiden utvecklades Lottakårens verksamhet och man samlade in pengar och bidrog med kokvagnar och kokerskor till Försvarsmakten. Sen bildades armélottaskolor, flyglottaskolor och marinlottaskolor.

Ögon och öron mot himlen

Den bräckliga vårsolen skiner genom skogens nyväckta grenar. Medan vi traskar runt bland blåbärsris och tallbarr passar jag på att fråga Johanna och Ann om hur de började i Lottakåren. Innan de hinner svara avbryts samtalet av ljudet från ett plan som flyger över oss. Ann stannar upp och blickar upp mot himlen. Det går inte att se mycket genom grenverken men det finns ingen tvekan i rösten när hon meddelar att det som just flög över oss var ”en 39:a”. Alltså en JAS 39 Gripen. Hennes karriär inom Lottakåren började som luftbevakare, berättar hon medan jag fastnar med halsduken i en buske. – Jag började i Lottakåren 1981. Mitt sista år på gymnasiet kom det upp affischer om sommarskola för tjejer i samband med att kvinnor skulle tillåtas göra lumpen inom flygvapnet. Så jag gick i sommarskola tre veckor på F7 och när jag kom hem såg jag en annons om att de sökte luftbevakare. Då blev jag luftbevakare inom Flygvapnet i Svenska Lottakåren. En luftbevakare, förklarar Ann, har som uppgift att bevaka och hålla koll på luftrummet. Att kunna skilja på planen, både till utseende och ljud, tillhörde grundkursen.

Stabs- och underrättelseassistent

Numera arbetar hon på Svenska Lottakårens kansli med att utveckla stabsassistentutbildningarna. Hon utbildar bland annat instruktörer och kurschefer. Det finns många olika befattningar inom ett förband och Lottakåren bidrar bland annat med stabsassistenter och underrättelseassistenter. Stabsassistenterna tar hand om dokument och lär sig att ta hand om och presentera dem för chefen. Stabsassistenter kan finnas både inom det militära och inom det civila, till exempel i kommuner och landsting.
– Samma struktur som vi har, så ser det också ut hos till exempelvis polisen och regionen i deras stab. Det försöker vi nu lära kommunerna som ska anställa stabsassistenter. Att så här ska organisationen se ut för att det ska fungera tillsammans. Johanna arbetar till vardags som pedagog inom Svenska kyrkan men är också underrättelseassistent vilket är en påbyggnadsutbildning från stabsassistent.
– Jag sitter med de som håller på med underrättelse och säkerhet. Vi tittar mer på vad fienden gör och vad nästa steg kan vara. Den informationen samlar jag upp och sammanställer så att vi kan presentera det för chefen. Det rapporteras sen till högre chef som rapporterar till sin chef.

”Det var kul att de trodde på mig och tog tillvara på min kompetens”

Sommarkurs och tjejläger

Johanna och Ann har arbetat tillsammans länge. Johanna började i Lottakåren tidigt. När hon gick i åttan fick hennes mamma, som också varit Lotta, ett mejl om att Lottakåren sökte tjejer mellan 15–20 för en ungdomsutbildning till sommaren.
– Jag åkte till Gotland och tyckte det var jätteroligt. Så nästa år gick jag utbildningen igen, och även rookieutbildningen där man får prova på det militära livet. Sen var jag hooked. Johanna förklarar att det som drog henne till Lottakåren var att det var något helt annat än vad hennes kompisar höll på med. Att sova i tält och vara ute i skogen lockade henne. Det var en annorlunda upplevelse mot det hon tidigare upplevt.
– Och Lottakåren fångade upp mig väldigt tidigt. De frågade vad jag ville göra, föreslog kurser och utbildningar som de tyckte skulle passa mig och jag fick ansvar tidigt som jag kunde växa i. Det var kul att de trodde på mig och tog vara på min kompetens. Det är därför jag fortfarande är kvar. Hade inte jag blivit uppfångad av Lottakåren som 16-åring så hade jag nog inte suttit här som snart 28-åring.

En kår i Östergötland

Den eviga freden som samhället hade hoppats på efter första världskrigets slut förverkligades tyvärr inte. Efter andra världskrigets slut så hade Svenska Lottakåren över 110 000 medlemmar. Sen dess har siffran som lägst varit nere på 4001 medlemmar men har nu vänt till att ligga på strax över 6000. Svenska Lottakåren består idag av lokala lottakårer runt om i landet. I Östergötland finns en kår, Östgöta-Tjust lottakår, med lite drygt 200 medlemmar. När kriget i Ukraina bröt ut såg man en ökning i antalet medlemmar, och det fortsätter att ticka uppåt.
– Vi har varit i den eviga freden men nu lever vi i en oerhörd gråzon där läge förändras från dag till dag. Sverige har ett totalförsvar som består av två ben: ett civilt och ett militärt. Vi måste kunna försvara landet men också ta hand om befolkningen. Det måste finnas rent vatten, vi måste ha elförsörjning och mat. Just nu byggs båda benen upp och vi måste alla bidra till totalförsvaret. Annars kommer inte Sverige att finnas kvar om krisen eller kriget kommer. Precis som Försvaret har Lottakåren också två ben. Några har civila uppdrag och några har militära uppdrag. Det går också att bestämma själv hur mycket tid du vill och kan lägga ner, alla bidrag stora som små, gör mycket nytta.
– Under Covid-pandemin så var en stor del av Lottakåren i Norrköping och hjälpte till att vara vaccinationsvärdar, minns Johanna. Vi fanns också med vid branden i Tjällmo för några år sen och stöttade brandförsvaret. Vi hjälper till i både kris och krig.
– Vi har hittat vår plats i helheten, både civilt och militärt, konstaterar Ann. Vi försöker göra det vi ska göra och det som förväntas av oss. Och historien bakom är jätteviktig för att vi ska förstå vad vårt uppdrag är. Att öka vårt samhälles motståndskraft i både vardag, kris och krig.

Publicerad den 24 april 2025

Hej livet nr 1 2025

Tema:

Hej livet är ett livsfrågemagasin som handlar om livets upp och nedgångar, sådant som vi delar och sådant som kan lätta på bördor och inspirera. Men också om livet i Norrköping i stort och smått. Den här gången får du bland annat träffa Sofia Winiarski och läsa mer om bilnostalgi, Skogsutredningen, Kattunfabrikerna i Norrköping och om Lottakåren. God läsning!