Konfirmation som företeelse kan spåras ända tillbaka till fornkyrkan, innan medeltiden. Den var då en ren bekräftelse av dopet. Endast biskopen fick konfirmera och konfirmation skedde i påsk eller pingsttid. I ceremonin ingick smörjelse och handpåläggning, varav den sistnämnda lever kvar in i våra dagar.

Medeltiden

Under medeltiden tillhörde Sverige den katolska kyrkan och konfirmationen var ett så kallat sakrament. Ordet sakrament betyder ”helig handling”. Inom den katolska kyrkan finns det sju sakrament. Enligt katolsk tro har Gud gett människorna särskilda tecken på sin närvaro. Det är dessa synliga tecken som kallas sakrament. Religionen var en integrerad och självklar del av människors liv på den tiden, och frestelser som styrde bort människan från det kristna livet sågs som en realitet av gemene man. Konfirmationen var ett stöd för att motstå dessa frestelser.

Kyrkan viktig för bildning

Låt oss sedan hoppa till 1500-talet och reformationen som innebar att kyrkan i Sverige bröt med den romersk-katolska kyrkan. Du kanske har hört talas om en man vid namn Martin Luther? Han var kritisk till sakramentsläran. Han tyckte att tron enbart skulle bestämmas av tron på Kristus. Konfirmation fortsatte att praktiseras, men nu som en ceremoni eller sed. Nu fick även präster konfirmera och en undervisningsaspekt kopplades till konfirmationen. Denna undervisning utvecklades genom århundraden. Kyrkan hade länge en central roll i människors utbildning. Inte bara i lärandet om kristendomen, utan också för att kunna läsa och kunna ta till sig skrifterna. I en tid utan folkskola blev den väldigt viktigt för att lyfta bildningen hos folket.

1800-tal med likheter

Under 1800-talets första halva blev konfirmationen en kontext där man träffade andra ungdomar på ett sätt som man inte gjorde i vardagslivet. Många fick vänner för livet. I det finns stora likheter med hur konfirmanderna beskriver sin konfirmationstid idag.
1842 infördes folkskolan i Sverige. Skolan övertog hemmens roll och även mycket av kyrkans betydelse för utbildning. Men konfirmationen och dess förhör levde kvar. Den var ett krav om individen ville ha tillgång till nattvarden och likaså till socialt accepterande.

Konfirmation idag

Många som konfirmerades fram till runt 1970-1980-tal minns nog själva undervisningen, som hade likheter med skolans studier, fast handlade om kristendom och tro. Frågar man en ungdom som konfirmeras idag så lyfter denne främst hur kul det är och att man får träffa nya kompisar. Man kanske berättar om att man kunde vara sig själv, att man lite kan lämna den roll man kanske fått i skolan. Undervisningen har inte längre en ”studieprägel” utan handlar mer om att vara en upptäcktsresa i vem man är som person, vad man har för värderingar och livets stora och ibland svåra frågor. Man får tillgång till vuxna som inte är ens förälder eller lärare, präster med absolut tystnadsplikt, pedagoger med specialkunskap i ungas utveckling och inte minst Unga ledare. Unga ledare är tidigare konfirmander, som blir utbildade i ledarskap, som finns där som stöd för konfirmanderna.
Tonårstiden idag innebär stora valmöjligheter och ofta krav på prestation. Konfirmandtiden kan bli ett andrum, en tid för att fokusera på djupare värden i sig själv. Totte Carlson är församlingspedagog och studerar också till präst, och är en av ledarna i konfirmationsgruppen Wild & holy. Han uttrycker det så här,
– Mitt mål är att stärka individen. Kanske ge en ung människa verktyg för att klara livets med- och motgångar och ett språk för att beskriva känslor och värderingar. Om en ungdom får med sig att den är viktig och värdefull precis som den är, och också behandlar andra utifrån det, så är det fantastiskt.