Det är en solig eftermiddag i mars. Strömmen glänser i sin väg mot Industrilandskapet som skymtar gult och tegelrött genom träden. Det knoppas, men lövsprickningen är inte här än. I backen mot Färgargården står två små röda byggnationer. De smälter in så fint i övriga omgivningen att man knappt tänker på vad de faktiskt är, nämligen två bikupor. De sköts av Norrköpings biodlareförening. Denna vackra marseftermiddag ska vi få träffa Daniel Bengtson, som är en del av föreningens styrelse.

Kupa på skoltaket

Daniels intresse för biodling föddes då han hörde talas om ett projekt med bikupor som var utrustade med teknik för att kunna mäta flera data kring binas liv och arbete. Det var just intresset för tekniken som lockade då. Skolan, där Daniel var lärare, fick en sådan bikupa på taket så de kunde studera olika aspekter som påverkade hur bina betedde sig.
– Så intresset för biodling föddes ur ett intresse för tekniken i den kupan. Nu är jag mer intresserad av binas biologi och hur de löser olika problem, säger Daniel med ett leende.

Socialt föreningsliv

År 2017 flyttade Daniel till Norrköping, och sökte nya sociala sammanhang. Vad kunde då vara bättre än att gå med i biodlareföreningen, möta likasinnade personer och samtidigt kunna fortsätta med sitt stora intresse? Sagt och gjort, och idag är han alltså en mycket aktiv medlem av föreningen. De är ungefär 100 medlemmar och ordnar också studiecirklar i biodling där man kan lära sig om de olika momenten under året och hur man läser av bina. Föreningslivet är också trevligt och socialt.
– På sommaren träffas vi varje onsdag i Sommargården Hillersta intill Glan, där vi fikar, tar hand om våra bisamhällen och pratar och hjälper varandra med råd och tips, berättar Daniel.

Föreningens bisamhällen

Utöver de två bisamhällena vid Färgargården har föreningen också en visningskupa på Norra kyrkogården, en utanför konstmuseet, som först var en del av ett konstprojekt och som blivit kvar efter det, och fyra kupor ute på sommargården. Nu närmar sig tiden på året då samhället tittas till för första gången. När det blir en solig vårdag med sisådär tolv grader i luften, så öppnar biodlaren kupan snabbt för att se efter att bina har det bra och har mat så de klarar sig till maj. Biodlaren rengör botten så att döda bin inte täpper till flustret, ”entrén” till kupan, för då kan bina kvävas. Sedan fortsätter biodlaren att titta till dem löpande under säsongen och just läser av dem, om de till exempel har planer på att svärma.

Planer? Hur smart är ett bi?

Daniel berättar att det handlar om instinkter, men man har sett på studier av humlor, som är en art av bin, att de kan lära sig att göra vissa uppgifter med positiv förstärkning i form av belöningar. Bina har också otroliga sätt att kommunicera saker till varandra, som en kollektiv organism. Ett bi som har hittat en bra plats för att hitta nektar och pollen dansar på en ram inne i kupan för att förmedla information. Det är alltså helt mörkt i bikupan och bin är döva, men genom att skapa vibrationer som de andra kan tolka, så förmedlar det dansande biet tre saker till alla de bin som står på samma ram. Det är i vilken riktning de ska flyga i förhållande till solen, hur långt de ska flyga och vilken kvalitet det är på maten på platsen. När den gruppen som fått den infon kommer tillbaka, kan en individ i den gruppen avlösa den som dansar. När sedan kvaliteten på födan blivit för låg, då letar man i stället efter en ny plats och börjar dansa och berätta om den platsen.
– Så bisamhället tar olika beslut hela tiden, konstaterar Daniel.

Italiensk art

I föreningens kupor har man en blandning av italienska honungsbin och lokala bin, som lägger ägg och föder upp nya bin nästan hela året. Det ursprungliga nordiska biet har ett längre uppehåll under vintern och de förbrukar mindre föda. När kylan kommer går också de italienska honungsbina i klot, och övervintrar i kupan med en drottning och cirka
20 000 arbetsbin. De får ett vinterförråd av socker inför vintervilan, och det är faktiskt gynnsamt för just de italienska bina att ha den symbiosen med biodlaren.
– På hösten hämtar de mycket nektar från ljung, och den honungen tål inte de italienska bina så bra. De får magproblem och kan bli sjuka av den. Så sockret passar faktiskt bättre för dem under vintern, förklarar Daniel.
Vinterförrådet av socker ger man när man skattat honung sista gången för året, det vill säga när man plockat ur ramarna, slungat honungen ur dem och tagit tillvara på den. Hur många gånger per år man kan skatta honung beror på hur sommaren blir. 2023 kunde Daniel skatta honung två gånger under juni för det var så varmt då, men sedan inte förrän i andra halvan av augusti för det blev så pass kallt under juli och augusti och det blev också slutet på biodlarsäsongen det året.

Viktiga för våra ekosystem

Bin är viktiga pollinatörer. Utan pollinatörernas arbete skulle vi till exempel inte få många av de bär och frukter vi är vana vid. Hallon, äpplen, päron, körsbär, björnbär, blåbär och lingon är beroende av bin och getingar. En monokultur som exempelvis stora sädesfält eller klippta gräsmattor, är en öken för ett bi. Det är därför man idag ofta har en kant på sädesfälten med blommor och mer ängsbetonad växtlighet, för att hjälpa pollinatörer. Raps är en gröda som bina drar nytta av, men den blommar under kort tid. Så tänk gärna på att ha nektarrika växter i trädgården och att det finns något som blommar under hela säsongen, om man vill hjälpa bin. Exempel på sådana växter är Sälg eller Vårkrokus på våren, Jätteverbena på sommaren och Röd solhatt och Höstaster på hösten.
– Man kan också sätta upp insektshotell, borra hål i gamla stockar eller lämna jorden bar i slänter med exponerad sandjord, där gärna vildbin bor. Norrköpings kommun är duktig på att skapa bra miljöer för bin,
avslutar Daniel.•