Tre ton i svängning
Tre ton i svängning
Kyrkklockorna i Stadstornet ljuder igen. Lagom till sommaren blev det klartecken för klockorna att åter få ringa. Stadstornet hade drabbats av sprickbildning och kyrkklockorna fick tillfälligt tystna under ett omfattande renoveringsarbete.
Text Annelie Tollerå
Foto Niclas Fasth
I Stadstornet finns tre klockor, varav den största väger tre ton. Alla tre klockorna förstördes i en stadsbrand som drabbade Norrköping år 1822. Men klockorna kunde återanvändas och göts om av klockgjutarmästare Lars Öhman, verksam i Norrköping. Som minne finns hans namn och en minnestext över branden inskriven i storklockan.
Idag ringer klockorna bara under några få minuter. Men under 1800-talet var klockringningen desto mer omfattande. Det var vedertaget att man ringde i tre gånger 15 minuter innan gudstjänst. Klockringning sågs som meddelanden till allmänheten. På lördagar kl 18.00 ringde klockorna in till helgsmål för att meddela att arbetsveckan var slut.
I historien ringdes också själaringning, vilket var ett meddelande till allmänheten att någon församlingsbo hade avlidit. Förr gjordes det så snart ett dödsfall hade blivit känt och kunde ange vilket kön och vilken status som den avlidne hade haft. Det var vanligt att lillklockan användes för kvinnor och storklockan för män och för högt uppsatta personer kunde klockringningarna vara både långa och avancerade.
Nuförtiden sköter man ringfunktionen från en knapp som finns inne i kyrkan. Men tidigare krävdes två sjumannalag som byttes av, samt en förman, för att få den tunga storklockan i Stadstornet att slå.
Publicerad den 27 oktober 2023