10 november 1871, Tanzania. Tanganyikasjön ligger blank. Det är stilla men i Henry Stanleys bröst bankar hjärtat. Till det yttre är han lika stilla som vattnet. I hans inre är han uppfylld av obeskrivlig glädje. För framför sig har han det som han, och hela världen, har letat efter. Hans ansikte är samlat medan han sakta makar sig fram i folksamlingen. Mot den tärde mannen med det gråa skägget. Väl framme stannar Stanley och tar av sig hatten. Ur hans mun yttras de bevingade orden som ska etsas in i historien: ”Doktor Livingstone, förmodar jag?”

Mysteriet med den försvunna skotske missionären och läkaren David Livingstone engagerade en hel värld. Under årtionden hade han utforskat de inre delarna av Afrika och när ryktet om hans död började spridas upprättades en räddningsexpedition 1871. Det hann gå 286 dagar innan journalisten Henry Stanley äntligen hittade Livingstone vid sjön i Ujiji i Tanzania. Livs levande.

Historien om Livingstone spreds över hela världen. Alla ville följa i Livingstones fotspår. Uppmärksamheten blev startskottet på exploateringen av Afrika, både av dess naturresurser och människor. Det blev också startskottet för en hundraårig världsomspännande mission som Sverige kom att bli en stor del av. Men låt oss först backa bandet.

Ett samhälle i förändring

Under 1700-talet pyrde en väckelserörelse i Sverige. Men det var först under 1800-talet som det tog fyr på riktigt. Industrialiseringens framfart förändrade det svenska samhället i grunden. Bondesamhället krackelerade. Människorna övergav landsbygden för städerna och i samband med detta växte flera folkrörelser fram, bland annat arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen.

Städerna blomstrade. Kvar i lands-kyrkorna fanns prästerna och de gamla församlingarna. I klyftan mellan arbetarrörelsen och stadskyrkan bildades nya samfund i städerna. Ökad läskunnighet gjorde att biblar och andra skrifter kunde spridas på bredare front. Väckelsemötena blev mycket populära och i mitten av 1800-talet var väckelserörelsen i full gång.

Att sprida kristendomen

Inom väckelserörelsen stod individens omvändelse i fokus och en viktig uppgift var att sprida kristendomen till så många som möjligt. Missionsrörelsen, där man skickade missionärer utomlands för att sprida Bibelns budskap, blev ett viktigt verktyg.

Även inom Svenska kyrkan väcktes tanken på mission. 1874 bildades Svenska kyrkans mission (SKM). Uppdraget var att ”å hela Svenska kyrkans vägnar bidra till att självständiga kyrkor skulle kunna bildas i fler delar av världen”. Svenska kyrkans missionsstyrelse var reglerad i kyrkolagen med ärkebiskopen som ordförande och ledamöter som valdes av kyrkomötet.

Mellan 1874 och 1974 skickade Svenska kyrkan sammanlagt drygt 800 missionärer till Afrika och Asien. De skickades till Sydafrika, Zimbabwe, Tanzania, Indien, Kina och Malaysia för att sprida kristendomen och Guds ord. De första åren fokuserades på Sydafrika. Därefter, år 1903, åkte missionärer till Rhodesia, nuvarande Zimbabwe, vilket blev grunden till Zimbabwes evangelisk-lutherska kyrka.

Påfrestande resor

De som åkte på mission var alltifrån präster, läkare, ingenjörer och sjuksköterskor till diakoner, lärare, ekonomer och kommunikatörer. Och två tredjedelar var kvinnor. Under en tid, långt innan det fanns tjänster för kvinnor inom kyrkan, blev missionsarbetet ett sätt att se världen. Kanske blev det ett alternativ till den stora emigration som skedde i Sverige under denna tid.
Att resa som missionär var dock påfrestande. Resorna var ofta långa och besvärliga och väl på plats dog många i sjukdomar. Vissa av dessa, bland annat smittkoppor, hade européerna fört med sig hemifrån. En kvinnlig loggboksskrivare noterade bland annat att det under en period bara var hon och hennes kvinnliga kollega som stod på benen. Införandet avslutades med ”kvinnor regerar”.

Att kunna språket dit man skulle var viktigt. Om det gick att lära sig språket i förväg var det bra, men det var inte alltid fallet. Många tidiga missionärer var därför pionjärer i att uppteckna språk och göra grammatiker för okända språk.

Ett omstritt begrepp

I dag är mission ett omdiskuterat begrepp. Nuförtiden används begreppet brett av många av samhällets aktörer, både inom den kommersiella och offentliga sektorn. I dessa fall innebär mission vad som görs och levereras för att den uttalade visionen ska nås. Ett begrepp för att hitta en riktning framåt. Inom kyrkliga kretsar är begreppet desto mer komplicerat.

Inte sällan kopplas mission nämligen samman just med dess historiska arv. Ett arv ofta kantat av kolonialism och samtidens rasistiska världsbild. Kyrkornas missionärer kom ofta samtidigt eller strax efter de europeiska ockupanterna i Amerika, Asien och Afrika. I många fall var de beroende av de styrande makterna i området för att kunna få fortsätta att verka på plats, något som gjorde att de också blev en del av den rådande strukturen. De tolererade den styrande och förtryckande makten.