På skärmen framför mig dyker det upp en notis om att en person finns i väntrummet. Jag ska möta Sofia för ett samtal över Teams, då hon just nu repeterar för fullt på Operan i Stockholm. Min farhåga är att en digital intervju kan upplevas något platt, men i samma sekund som Sofias kamera slås på, inser jag att det inte kommer bli ett problem. Livsgnistan och intresset för samtalet når igenom etern.

Sofias bakgrund

Sofia föddes i Stockholm 1987, men redan år 1993 flyttade familjen till Moskva. Som barn till en utrikeskorrespondent, var ett internationellt intresse kanske givet. Det internationella perspektivet kom sedan att följa Sofia. Musiken blev också en viktig del i de tre systrarna Winiarskis liv. Adolf Fredriks musikskola var med i bilden. Men Sofia gick också på rysk skola och på amerikansk skola i Moskva.

Hur ser du tillbaka på tiden i Ryssland?

– Den perioden… Det är en värld som inte existerar längre. Det var naturligtvis svårt på väldigt många sätt men det var samtidigt hoppfullt. Där jag rörde mig var det en väldigt internationell känsla. Men nu är till exempel skolan jag gick på klassad som utländsk agent* och stängd.

Var det svårt med omställningen?

– Det var ju naturligtvis väldigt tufft att som barn flytta till ett land där man varken kan språket eller förstår sig på kulturen. Men jag fick också en stor kärlek till den rika ryska kulturen och jag tror att en stor anledning till att jag blev musiker nog var de otroliga lärare som jag hade där. Det är så mycket som är fantastiskt i det ryska: det intellektuella, en enorm kärlek och vördnad för konst och kultur och odlandet av det. Det har präglat mig starkt.
Hon började spela orgel tidigt och är också självlärd på dragspel. Sofia berättar om kärleken till musiken och drömmen om att arbeta med internationella relationer. Om kampen mellan dessa två stora passioner.
– Till slut föll valet på internationella relationer och jag började plugga på Handelshögskolan, förklarar Sofia.
Hennes favoritämne blev organisationsteori. Kanske var det en föraning att paralleller till en orkester, och specifikt en symfoniorkester, blev ett perspektiv som Sofia utforskade inom ämnet. Hon gjorde till och med ett arbete där hon intervjuade Kungliga filharmonikernas konstnärliga chef och flera musiker om orkestern som organisation. Men där och då hade hon ingen aning om att hon skulle plugga musik.

Längtan till orgeln

Men den inre kampen var inte över. Längtan till att spela orgel drog i henne. Hon hamnade i New York med arbete inom FN, men kontaktade Svenska kyrkan i staden och frågade om hon fick spela på orgeln. Det fick hon gärna och snart kom frågor om vikariat på förrättningar, vilka hon accepterade med glädje. Genom livet har Sofia sedan både arbetat som frilansorganist och haft några anställningar som kyrkomusiker, både inom den katolska kyrkan och i Svenska kyrkan. Studier på Handels blev i stället en kandidat i Kyrkomusik och en Master som dirigent på Musikhögskolan i Stockholm.

Stulen musik

Sofia etablerade sig snabbt som en uppskattad och mycket talangfull dirigent och har arbetat med flera orkestrar och uppsättningar sedan sin examen. Hon beskrivs som karismatisk, driven, med stor känsla. Sedan ett år tillbaka har hon arbetat med ett projekt kring judisk musik som genom Förintelsen blivit glömd. Sådan musik som aldrig fick spelas eller ens kunde slutföras. Med farföräldrar som var engagerade inom motståndsrörelsen under andra världskriget och sedan blev överlevare från koncentrationsläger har Sofia högst personliga bottnar i detta.
Projektet som heter ”Stulen musik” utgår från en bok av Anders Rydell, tidigare vinnare av Michael Bindefelds stipendium. Ett stipendium som Sofia mottog tidigare i år. Det möjliggör att den sceniska föreställningen som Sofia forskar till och producerar kan bli verklighet och även kan föras ut i landet och världen.

Demokratins skörhet

Runt om i världen ser vi idag samma tendenser som rådde i Tyskland inför andra världskriget och förintelsen. Fakta ersätts med åsikt, propaganda i form av desinformation och troll- fabriker arbetar på högvarv, samhällsdebatter blir alltmer polariserade och den geopolitiska spänningen stiger. Samtidigt går demokratier i världen tillbaka i sällan skådad takt. Sofia själv upplevde Ryssland precis före och efter Vladimir Putin kom till makten.